Mamá Sarita

Fullspäckad löparhelg nu till helgen. Maxar på tjejmilen på lördag och har en heldag med löpning på Bosön på söndag. Iallfall 6 mil denna vecka skramlar jag nog ihop!

 

PROGRAM LÖRDAG

 

 

 

Trött och opepp begav jag mig idag ut för ett två timmar långt löppass i lugnt tempo. Hade sett att det eventuellt skulle regna så jag laddade med keps och vindtät (hur tänkte jag nu...?) jacka.

 

Moln och +15 första fem minutrarna, sen började det.

 

Spöregn. FILMregn, ni vet så där som när Hugh Grant ska kärleksförklara sig i Fyra bröllop och en begravning och han blir genomvåt på tre sekunder.

 

13 minuter in i löppasset är jag plaskvåt, sådär så att det sipprar upp vatten mellan tårna vid varje steg. Jag tar av mig jacka, rullar den runt handenoch springer i kortärmat. Nu kunde vattnet iallafall rinna av istället för att kyla ner mig. Människorna i bilarna kollar på mig som om jag vore galen men jag mimar vidare till musiken och skuttar runt lite extra i vattenpölar. Hur ofta får man göra det liksom?

 

Bestämmer mig för att inte ge upp och håller tummarna för att jag inte blir sjuk imorgon. Förhandlade mig till en mil med mig själv och njöt varje sekund. Sprang några backiga och leriga kilometrar mitt i dessutom! Mina favvopass måste vara de i spöregn, bara andra i mitt liv på denna nivå. GRYMT!

 

10.15 km

 

54:46 min

 

 

Medelpuls: 165 bpm

 

Fredag kväll kl 20.50:

Kommer hem från jobbet/affären och ställer matkassarna på govlet. Byter om till löparkläder och drar ut. Har inte länge på mig innan solen går ner.

Solen hann gå ner men inget gjorde väl det. Frös om öronen men fick en extremt njutbar mil till att rensa hjärnan. Såg att de slagit ut väggen till storebrorsans rum i pappas gamla hus som de för övrigt målat ljusblått istället för brunt.

Vissa dagar är mer krävande än de flesta. Vilket guld att få springa bort allt krångel ikväll! Löpning är verkligen att få ut den där knuten som var så svår att få upp innan.



Nästan prick en mil. 56 min.

Hoppade över rasten, kortade ner lunchen och njöt idag av 30 minuters löpning innan det var dags för att hämta Adriano. Mitt ena baksida lår spökar och påminner mig numera alltid om jag jag vill värma upp ordentligt inför snabbpass/ intervaller. Sagt och gjort, halva tiden gick åt uppvärmning.

Själv "passet" blev fyra ynka intervaller 2min * 1min joggvila. Gick inte snabbt, märkt att jag tappar i form!

15 min nerjogg tillsammans med Adriano på springcykeln.



Adri i Pippis sockerdricksträd i somras.

Idag lider jag av löparångest. Ångest av att inte kunna träna mer än lördag-söndag och bara bli sämre och sämre inför New York Marathon i november. Vill vill vill vill kunna njuuta av loppet!  Aningen svårt med vardagsrutinerna när Adriano sover senast kl 20 och att klättra på vägarna ger ingen kondition.

Imorrn är det jag som river ner barnpassningslappar på Hemköp.

Fick mitt efterlängtade löparpass.

Kanske de tuffaste intervallerna i år. Körde två set istället för ett, tänkte vad är 15min att tjafsa om egentligen...

Korta intervaller
Två set 60sek+30sek vila.
Setvila 1km i 6 tempo.

Intervall tempo första set 4.03-4.30min/km
andra set 4.04-5.29(backe) min/km.

Oförskämt pigga ben och gott humör. Inga skador alls trots hög fart!!!

Nu klias det i löparbenen och om jag räknat rätt har jag inte sprungit på 8 dagar nu. Har visserligen varit igång ändå men inte kommit upp i puls något avsevärt. Bästa lillebror Filip har lovat vara barnvakt ikväll. Risken finns såklart att jag gör illa mig när jag kör tuffa intervaller, men låt gå. Hinner säkert kurera mig innan nästa pass.


Strandlöpning i Monte Gordo 2011.

Hinner jag med en löprunda idag? Är det viktigt just idag?

Dessa frågor dyker ofta upp. Idag som så många andra dagar slutade jag att fundera och snörade på mig löparskorna 22.20. Motfrågan Vad är en halvtimme av mitt liv? vinner alltid över löpartvivlet.

Solnedgång, vindstilla och ca 15 grader. Här och var är det förfest och jag hör ungdomar skrika sig hesa till Kung kung kung i baren. Jag känner mig nyttig och skuttar vidare. Känner lite i baksida lår, precis som det började innan maran. Bestämde mig för att ta det lite lugnare vilket funkade i säkert två minuter innan jag ökade igen. Springer längs vattnet som är lugnt och vackert. Nån båt åker långt där borta men jag hör ändå ljudet från motorn. Kvällskylan börjar komma och luften är riktigt fräsch, nästan som efter ett regn. Hästsvansen börjar ge mig sig och jag släpper ut mitt Rapunzel-hår och springer i utsläppt hår sista 5 min. Frihet och lycka!

• Uppvärmning 2,2km
• Tre snabba km i tempo 4.45min/km.
• Nerjogg 500m

Sträcka: 5,5km
Medeltempo: 5.15min/km

En stund över- med internet - på tåget hem från Stockholm. Ingen tid till att blogga på kvällarna, då springer jag, jobbar eller sover, allt på så rullande schema som det går.

Tjejmilen 2011 blev som väntat en riktig tjejfest. Vi var nio brudar från jobbet som skulle springa och alla kämpade på som bara den i stekande sol och matchande rosa bomullströjor, så kul att se!

Själv tog jag ut mig riktigt bra från start till mål. Långsammare än förra året men kraftansträngningen så mycket högre, helt slut och 192 i puls vid målgång! Tiden diffade bara på några sekunder från Midnattsloppet. Vacker bana och bra uppslutning med människor kring men något trängre än förra året när jag stod på andra raden från början. Hade det inte varit för solen hade det varit ännu mer njutbart. Min egen hejaklack/uppjoggskompis bestod av Erik and only Erik. Inflationen i lopp som jag springer har dragit ner stödet på plats - dock är detta utlovat på halvmaran om 2veckor.

Firade loppet med "ett glas vin" på Thai boat, en kanonbra restaurang på en båt vid Skanstull. Är numera frälst i papayasallad tack vare Linda!



10km
51:51min
Tempo: 5.06min/km
Maxpuls: 192

Nerverna på rätt plats. 61 i puls på tunnelbanan 30min innan start. Illamående tidigare under dagen men humöret var dessto piggare. Världens mest pepp träningskompis Erik som jag aldrig någonsin kommer kunna slå hur mycket jag än vill.



Bortsett från min första mara har jag nog aldrig varit så nöjd över att ha tagit ut mig under ett lopp. Svårt att göra det på halvmaror när farten är lite lägre och svårt att få ut allt under en kort mil. I lördags lyckades jag. 179 i medelpuls och 188 i maxpuls =min maxpuls! Tiden blev förvånansvärt hög - kanske för att jag inte vant mig vid att jag inte är lika tränad som i våras pga två månaders skada. Har aldrig varit så nöjd över att inte persa! Snitttempo 5:09min/km, detta inklusiva backar för en obacktränad Sara...

Erik och jag startade i första gruppen tillsammans med "de andra" elitlöparna. Sprang över startlinjen tillsammans och sen for han iväg för att komma in på 41min och jag 10min senare. Hur många tusen löpare som helst sprang om mig och det är jag inte van vid. Jag tog några stycken på upploppet iallafall.


Glada och snabba!

Eftersom jag inte tror på återhätmningspass och kännt mig riktigt sliten sedan i lördags så tog jag första löprundan idag. En vad krånglar lite och jag börjar inse att jag måste fixa den innan halvmaran. Imorrn kanske. Skönt att springa kravfritt och utan musik i skymningen. 10 lätta på 58min.

För mycket spring i benen och för lite barnvakter. Veckans friskvårdtimme blev min räddning.

Intervaller på bana för första gången någonsin. På lunchen i stekande sol. Tom mage. Kort uppjogg. Men peppad!

8*400m, 1min ståvila. Gränsen till att spy efter intervall nr 6.

Kändes extremt sakta och jag försökta räkna mitt kmtempo i huvudet men det blev helt knasigt. Landade på tempo 3.31-4.14min/km. Puls över 180 på i princip alla intervaller. Bra där! Har faktiskt träningsvärk i benen idag dessutom, skön känsla som sällan kommer.6 pass till och jag är redo för Stockholms Halvmara.

Höga Kusten halvmara/mara går av stapeln imorgon. Tyvärr kan jag inte delta då jag är barnvakt menhåller tummarna för min chef som jag lyckades övertala att anmäla sig. Riktigt sugen på långlopp men kroppen känns inte redo ännu. Midnattsloppet nästa vecka blir en bra mjukstart inför hösten.

Planerandet av 2012 års marathonlopp är i full gång. Så otroligt pepp på löpning nu när jag kan springa igen utan problem. Håller stenhårt på gränsen att aldrig springa två dagar på raken - inget fusk denna gång.

Var lite nyfiken på vad jag tar milen på så idag satsade jag på en milsrunda, som vanligt utan uppjogg på mina snabbpass. Låtlistan med "snabbjogging" drog igång passet och jag flög iväg med förhoppningen om att orka hela passet igenom utan stopp och komma under 50min. Med tanke på att jag missat så mycket under maj/juni så trodde jag inte att kroppen skulle orka även om motivationen fanns där. Men, jag lyckades trots många många långa backar. Landade på 49.32min. Lycka! Pulsen var nära max, uppe på 186 på slutet! Det finns ännu hopp för 48min på Tjejmilen eller Midnattsloppet. Ska väl inte vara så svårt.

Distans: 10km
Tid: 49.32min
Tempo:4:57min/km
Medelpuls: 175 (!!!)
Maxpuls: 186


Kanske finaste dagen på training camp i Portugal i våras.

En mil till idag.Lugnt pass i prattempo på prick en timme. Med chefen dessutom i ett soligt Portugal backigt Härnösand. På lunchen. Är man personlig coach så är man.

10km
1:00:21 tim
6:00min/km
Medelpuls: 160
Totalt uppför: 267m

Aldrig en bra idé att gå ut å springa när man är sjuk. Men när Gabi behövde en milkompis till hennes första milpass utomhus så kunde jag bara inte banga. Magen skriker nu men det får det vara värt. Ca 3min kvar till jag ska få 9 timmars sömn för ovanlighetens skull. Spyfärdig och med hög puls ( 187 i slutet i 6-tempo...) sprang jag hela milen utan ont i benhinnorna. Underbart, nu vet jag att det äntligen går åt rätt håll. Även superCissi har också tagit sitt första joggpass idag sedan i början av mars, dock på blygsamma 500m. Men snart flåsar vi hela eliten i nacken, vänta bara.

Sträcka: 10.3 km
Tid: 1:01:51
Tempo: 6:01min/km
Medelpuls: 164
Maxpuls : 187 !!!!

SÅ VÄRT!

En kluven Sara anlände till stockholm i fredags eftermiddag. Efter 6km med endast liten smärta i torsdags packade jag ner min löparskor och hoppades på någon, bara någon, skulle råda mig att springa maran. Så blev det inte.



Möter upp Cissi och vi tar oss till stadion och senare nummerlappsutdelningen. Jag är till 80% inställd på att starta och ältar min beslutsångest om och om igen. Vad är viktigast? Min mara eller att kunnavara hel i sommar? Provspringer 50m på stadion och det känns riktigt bra. Jag vill starta!

Får massage och sjukgymnasten tycker att det inte känns speciellt bra i någon vad alls. Har tydligen dessutom överrörlighet i fotleder och höfter, vad nu det innebär. Hon tycker jag ska starta men med inställningen att jag kan behöva bryta efter 6km. GLÖM! Hur ska någon kunna springa en mara med den inställningen? Varför starta om man planerar att ge upp? Nej, där och då gav jag upp. Sommarlöpning är viktigare än ett lopp.


Min kära Cissi är så förutseende att hon redan hade inhandlat en bag-in-box med vitt vin. Frågade oss själv hur många fler som kan tänkas bära runt på 3liter vin på mässan till Stockholm marathon. Troligtsvis inte allför många. Chillade istället på mammas balkong och försäkrade mig om att jag inte skulle ångra mig och få för mig att starta ändå.



Nästa år rockar vi!

Hela långa dagen hejjade vi fram alla vi kände(och inte kände) i startfältet. Riktigt kul att stå på andra sidan för en gång skull och se alla ifrån eliten till mer överoptimistiska löpare. Tajmade in Erik och Henrik från träningslägret i Portugal hela tre gånger och Malin som gjorde sitt första marathon vid 36km och inne på stadion.



Täten



Szalkai i vitt med svarta shorts. Vaddå flyga fram...


Isabella Andersson vann för fjärdeåret i rad med nyopererat knä.




Glad pch oförskämt pigg Henrik Pehrson i grönt!


Galningen i blått  i mitten av bilden som vänder sig om är Erik.

Mitt enda misstag med dagen var att vi tog oss till Stadion. Där fick jag se alla lyckliga människor. Vissa gick i mål, vissa grät hela vägen in på stadion, vissa tokspurtade. Jag klappade frenetiskt och log åt ala dessa otroliga människor samtidigt som tårarna rann nerför kinderna av besvikelse och ilska att inte kunna vara på andra sidan stängslet. Där och då hade jag gärna hoppat på ett ben i mål, bara för att få tillbaka den känslan.


Idag känns det däremot mycket bättre. Är stolt över att inte ha startat och över att jag nästan är hel igen. Nu väntar pers i Midnattsloppets Elitgrupp samt mål 1.45 på Stockholm Halvmaraton. Håller benet så fixar jag detta, jag ska, jag vill!

Varför är det så lätt att ta vissa beslut och så svårt med andra. De senaste dagarna har jag pendlat mellan "det gör mig absolut ingenting att jag får en DNS i årets sthlm maraton, det kommer fler chanser och är bättre att läka ut benet först" och "skit i benet och det sunda förnuftet, det är detta jag tränat för och måste chansa!".

Just nu är jag...någonstans i mitten. Löparkläderna är packade och jag har fått läkarintyg på min skada som avrådde mig från att starta. Men vad vet han om löpning och marathonmål..? Kanske mycket, kanske inget. Usch vilken beslutsångest. Fick mitt första lopp-pirr-i-magen idag och längtade då till startlinjen. Ne, inte så säker längre när förkylningen inte släpper. Stort beslut detta, månadens i-landsproblem.

Tog en liten testrunda går för att se om benhinneinflammationen kanske släppt ändå. Det hade den inte. Dessutom hade jag skyhög puls för att springa i 6-tempo. Men det blev inte värre av 20minuters löpning iallafall så 4,5timmes löpning går nog galant. Som grädde på moset har jag fått min systers halsont och en liten förkylning på det. Och nej, det är inte inbillning, jag vill verkligen springa!

Hoppet är det sista som lämnar människan och jag ger inte upp innan kl 11 på lördag. Tidigast. Kl 11.30 går starten.

Inte alls skadefri. Redan någon timme efter mitt blygsamma löppass igår kom smärtan tillbaka. Vad är det för el, borde inte 15 dagars vila räcka? Och jag vet, inflammationer tar tid att läka ut och stackars Cissi har inte kunnat springa sedan i brjan av mars men hur lyckas jag som tränar så försiktigt och inte för ofta få detta?

Usch och fy.

Nu står det mellan att springa Stockholm marathon men ingetmer i sommar eler att vila mig igenom maran och kunna börja springa som vanligt i juni-juli någon gång. Vad välja? Ja tränar ju ändå inför marathon. DNF är inte ett alternativ, DNS ja. För er som inte är svag på löpartermer står DNF för loser och DNS för fegis.