Mamá Sarita

Vet inte riktigt var denna månad, februari 2010, tagit vägen. Ändå känns januari så otroligt långt bort och det var en evighet sedan Sandra & jag hade slutseminarium på magisteruppsatsen. Vilken njutningsmånad, roligare än väntat med allt som vi hittar på och händer kring oss.

Har lyckats söka ca 15-20 jobb runt om i Sverige. Inget napp. Än. Trist som bara den men var ju andra sidan beredd på att det kan ta tid. Har ännu inte fått ångesten, men det kommer väl tids nog. I denna jobbsökande har jag insett att det finns himla roliga grejjer man kan arbeta med - och minst av allt vill jag sitta och skitslita några år för att samla ihop några års relevant arbetslivserfarenhet som alla tjänster utom traineetjänster kräver. Längtar nu istället till arbetslivet istället för att se det framför mig med skräck.





Sedan jag avslutade mina studier har Adriano endast varit 15h/vecka på förskolan vilket betyder att vi hittar på massa annat kul. LYXLIV är detta, att få tillbringa så mycket tid med sitt barn utan att känna sig stressad över jobb eller studier. Även Donald har lärt sig bygga koja och vi kan morgonfilmen Bambi utantill på spanska.





Edith har blivit en ny medlem i min hjärta och hjärna och syster Minna ger mig dagliga uppdateringar om hur livet i communityn finnboda hamn fortskrider. Har inte lyckats hälsa på så jättemycket men Edith pratar ofta med mig när jag ringer. Med Edith i mitt liv har stressen kring ett lillasyskon till Adriano försvunnit och jag kan istället fokusera på att arbeta och njuta av henne istället. Jag ser framför mig somrar i Luleå och Frille där kusinerna Tilda, Adriano och Edith springer runt och paddlar ut i små trasiga uppblåsbara båtar.





Jag har gått från månadsbakare till vardagsbakare och en hejjare på att fika, både hemma och ute. Magen jäser ikapp med bullarna och nu har beach 2010 satt igång på riktigt. Var ett tag sedan jag var så här småtjock, säkert 4 år sedan. Väger nu ca 5 kg mer än vad jag gjorde innan jag blev gravid. Oops. Kakor är gott...



Adriano avslutade februari med att få krupp och spendera natten på akuten. Snälla sköterskor och medicin lugnade både honom och oss. Sådär ja Frida, nu har du en kruppkompis! Ska införskaffa lite strka grejjer hit hemma som han kan få om det kommer tillbaka. Stackarn var helt förvirrad och visste inte alls vad som hände.



Mars månad går i träningens tecken. Vissa går i fruktens men det passar ju bäst i Mölndal ;) Cillen och jag ska nu på allvar bli friska och hela så vi kan komma i mål på en hygglig tid och ännu springandes den 5 juni. Skam den som går in på arenan de sista metrarna!

Efter en halvt sömnlös natt är både vi alla riktigt slöa idag. Jag har sovit i tre timmar (!) under eftermiddagen och lyckades tima in reprisen av damernas curlingfinal. Rackarns. Som tur är går Tillbaka till framtiden 3 på TV nu vilket vi bara älskar. Adri sitter med och myser med mig i soffan och äter upp ostbågarna.


Under pausen.

Adriano är väldigt lyckligt lottad att ha en pappa som älskar honom över allt annat och tar sig all tid han kan till att leka med honom och göra honom till den väluppfostrade pojk han nu blivit.

Sedan en månad tillbaka har jag inte bara blivit vardagsbakare, utan framför allt vardagsfikare. Detta sätter sina spår i min garderob där endast mjukisbyxorna blivit bekväma. Lite trist kan vissa tycka, men mest gott tycker jag. Ska nu ta och skärpa mig och sluta äta varken kakor, bullar, tårta, pajer eller godis till vardags. Måndagskvällar med Sandra och lördagarna är heliga, men det är ju inte undantagen som skadar.



Måndagens äppelpaj med mördeg. Det ni.



Hej då, kompis!

En milstolpe i livet som mamma. En bit närmare Adrianos studentexamen.

För ca 20 minuter sedan klev Adri och jag ur badet. Eftersom Donald är ute och röjer och firar Ales mångalångaårseftertraktade läkarleg skulle jag lägga Adriano idag. Jag började med att få en sticka i foten och bad Adri gå in på sitt rum och välja ut en bok att läsa. Fem minuter senare när jag är färdig ligger han där i sin säng, på mage, med den fina blåa molnlampan tänd. Han har en napp i munnen och en i vardera hand. Min son har på eget initiativ gått till sängen, klättrat upp i den, lagt sig ner, stängt ögonlocken och sjunkit in i djup sömn. Allt detta helt utan mammaassistans, sånger, böcker och farmor Linéas böner. Killen är stor, nästan vuxen!



Smög in och tog ett kort, med blixt såklart. Första sömnen är ju den djupaste ;)

Ibland undrar jag vad det kommer att bli av mig när jag blir stor. Som tur är har jag en låt som jag kan relatera till. 
Bjurö klubb, av Laleh, heter den. Helt underbar och mycket pepp!

Jag var ute på Bjurö Klubb och jag tittade på stranden
Och vågorna krålade och jag vada in i natten
O ja, jag var en vinnare runt vattnet
O ja, jag var en vinnare

Åh, jag lovar, gissa vad jag hittade längs vattnet
En blåval som härjade runt stränder, han sa han kände mig
Han sa: Jag har sett dig när du vandrar
Varje kväll du tänker högt och viftar armar

Den sa: Jag är en blåval, jag kan ta dig härifrån
Från din öde ö, från dina papper och pennor
Du är en förlorare, men du kan gömmas i min mun
En människa är inte tung att bära på

För vad ska det bli av dig
Vad ska det bli av dig, hej
Ja, vad ska det bli av mig
Men vad ska det bli av dig
Den sa: Vad ska det bli av dig, hej
Ja, vad ska det bli av mig

Men vad ska du bli
Men vad ska du bli
Men vad ska du bli
Men vad ska du bli
Ja, vad ska det bli av mig

Jag sa: Om du äter upp mig ska jag hämta mina bröder
Och jag ska tjalla-lla, tjalla ifrån döden
Och jag ska skriva brev till dina närmaste och bästa
Och säga att du lurar folk som emellanåt är ledsna
Att du lurar folk som emellanåt är ledsna
Och de lurar folk som e-, som e-, som e-, som e-
Jag är redan vinnare

Vad ska det bli av dig
Vad ska det bli av dig, hej
Ja, vad ska det bli av mig
Men vad ska det bli av dig
Den sa: Vad ska det bli av dig, hej
Ja, vad ska det bli av mig

Men vad ska du bli
Men vad ska du bli
Men vad ska du bli
Men vad ska du bli
Ja, vad ska det bli av mig

Jag sa: Blåval
Åh åh, vi är redan fria
Åh åh, vi är räddade och fria

Vad ska det bli av dig
Vad ska det bli av dig, hej
Ja, vad ska det bli av mig
Men vad ska det bli av dig
Den sa: Vad ska det bli av dig, hej
Ja, vad ska det bli av mig

Men vad ska du bli
Men vad ska du bli
Men vad ska du bli
Men vad ska du bli
Ja, vad ska det bli av mig

Jag sa: Jag är ute på Bjurö Klubb och jag tittar på stranden
Och vågorna krålar och jag vadar in i natten
O ja, jag är vinnare runt vattnet
En vinnare
Är redan vinnare

Vad ska det bli av dig
Vad ska det bli av dig
Vad ska det bli av dig
Vad ska det bli av mig
En vinnare
En vinnare
Det är vinnaren
Vinnare

Imorse vaknade jag halvt utslagen från min lilla förklylning tillsammans med Adriano som ropade : Vakna Mamma, vakna! Åka bussen! Ja! JA! Åka bussen! JA!

Vem kan motstå denna underbara övertalningsförmåga med världens bästa inlevelse kl 06 på morgonen? Jag lämnar över till Donald och lägger mig under täcket fullt påklädd och ligger där tills jag vaknar(igen) ca kl 10. Denna förkylning hindrar mig från både träning och jagis hemma, vilket är riktigt irriterande.

Mindre irriterande är att Adriano fick en ny kompis idag. Hans frisör (ja, tvååringar kan ha egna frisörer) hälsade på med hans tvååring och de lekte nästan lika bra som han brukar göra med kusin Tilda. Martíns föräldrar är även de latinos så han och Adriano förstår varandra vare sig de pratar svenska eller spanska, rätt praktiskt.





Polarna!

Idag är ytterligare en sån där härlig dag man helst spenderar inomhus. Vi har redan hunnit bygga två kojor, ha jagis, leka med play-doo, lägga pussel, baka kolakakor, göra & äta scones och kolla på Thomas tåget. Det bästa är att klockan inte ens är 12 och vi säkert hinner med minst lika mycket till idag!

Mallar till Blixten McQueen och Bärgarn, ni vet.



Bakar. Själv.



Äter. Mjöl. På eget initiativ.
Observera att bilden inte är ett montage.



Smaka?



Monstret försöker krama mig men lyckas tyvärr inte.



Kolakakor som blev supergoda!

När ens kinder hinner domna bort innan man kommit fram till Netto förstår man att dagens barnunderhållning måste ske inomhus. Bilen är dessutom igensnöad och bussarna, de som går, är försenade.

En dag fri från tvtittande men ack så mycket jagis och hopp i sängen och soffan. Bestämde mig för att slänga ihop lite kladdkakemuffins och Adri sprang snabbt och tog fram två förkläden när jag sa att vi skulle baka. Han har nu lärt sig att sätta ut bakformar och gjorde så med alla formar vi hade. Så duktig minsann. Man kanske kan tävla i det, en ny OS gren?

Tröja: Me & I
Byxor: Lindex
Strumpor: Po.P
På TV: Thomas

Mössa: Ralph Lauren.
Fleece: Po.P
Byxor: Stuprör från H&Ms flickavdelning
Jacka: Hitler gästdesigner för H&M
Vantar: Lindex
Skor: Timberland
Sockar: Po.P
Blöja: McQueen

För en tjänst jag sökt blev jag för några daagr sedan ombedd att genomföra ett numeriskt och ett induktivt test. Företaget vill med andra ord kvantifiera hur smart jag egentligen är och inser at det troligtsvis är till min fördel. Ha.

Som rookie på personlighets- och kunskapstester googlade jag mig runt och gjorde några prov tester innan det var dags. Första testet, det induktiva gjorde jag igår kväll efter Adriano hade somnat. Det handlade om att se logiska samband mellan olika mönster, cirklar, formar, pilar...och var på ca 25 frågor på lika många minuter. Gick kanoners i början med sen fastnade jag på en fråga som tog alldeles för lång tid. Det slutade med ren chansning på ca 8 stycken. Tji fick jag för min kaxighet.

Dessto bättre (tror jag) gick det numeriska som jag precis gjort. Jag pillade frenetiskt på min miniräknare medan jag räknade högt framför datorn. Vid sista frågan hade jag hela en(!) minut till godo och var bara osäker på 2 frågor av 18. Bra, Sara!

Igår var det tredje löppasset för mig på 5 dagar. Riktigt duktigt tyckte jag och mina benhinnor och jag konstaterade att det var dags för en längre paus på sisådär kanske hela tre dagar. För att underhålla mig under dessa dagar började jag igår med att träffa en gammal och kär vän, Ulrilkra. Gulli kom hem hit och vi hade vin- och drinkkväll och hon hade tagit med foton från vår resa till Italien när vi gick i ettan på gymnasiet år 1999. 11 ÅR SEDAN! Rackarns vad fräscha vi var och vilken klädstil, men framför allt var alla dessa pojkar på bilderna heta än idag. Blev några vänförfrågningar på facebook i jakt på dessa italienare - såklart från Ullis konto och inte mitt.

Vi drog ut vid ett och somnade nån stans vid fyra. Stackars Ulli har blivit magsjuk idag, precis som hon brukade bli efter festerna på gymnasiet. Ett riktigt sammanträffande att det alltid händer dagen efter utgång. Skumt.

Trots min svikande motivation tog jag mig igår ut på en joggingrunda. Efter att ha sett reprisen på Top Model 7 kände jag att jag kunde fördriva min tid på bättre sätt. Dessutom får Adriano och Donald kvalitetstid framför tv:n när jag försvinner hemifrån.

Tar på mig full muddering men skippar pulsklockan till förmån för iphone applikationen Runkeeper. Den mäter exakt hur långt och snabbt man springa - förutsatt att ingen pulsklocka i närheten stör. Det roligaste är att den talar om i hörlurarna för varje km hur snabbt jag springer. Tack cillen för tipset! Underlaget var is eller packad snö med halvslask ovanpå, ingen hit alltså. I uppförsbackarna kom jag knappt framåt men det var kul ändå. Sprang en ny runda och upptäckte fler slussar här vid Stångån. Det är så vackert på kvällen och när snön täcker det mesta!

Redan efter 15 minuter kände jag av benhinnorna i vänster ben och fick tvinga mig själv att sänka tempot och ta en kortare tur än planerat. Tiden blev 5.20-5.50min/km och totalt ca 8km på drygt 40minuter. Mina ben klarar idag inte av att springa ens med två dagars mellanrum så vi får se hur marathon går. Ger iallalfall inte upp, det är för mesar, eller hur Cissi?



Här springer en stolt Sara om 107 dagar!

Tack och lov för att Elisabeth Höglund inte längre skämmer ut sig och "vi svenskar", som hon så vackert benämner det. Om någon inte sett intervjun hon gjorde med Josef Fares förra veckan så förstår ni min glädje över att hon är borta ur rutan!



FINN ETT FEL!

Heidi Montags låtar är så himla catchy. Önskar jag kunde sjunga och dansa som henne.

Jag har helt enkelt fått en ny musikIDOL. Efter hennes 10 senaste plastikoperationer har hon även släpp en ny platta finansierad med hennes livsbesparingar. Stackarn.



På nått sätt känns mitt eget liv redan mer meningsfullt.

Eftersom Adriano nästan har växt ur sin fina, turkos Molo fleece har jag varit på jakt efter en ersättare. I höstas kom Molo med en jättefin färg, "bear", som tog slut överallt innan jag hann beställa den i rätt storlek.

Nu har jag hittat en kopia på denna från Åhlens, hör och häpna. Vad gör man, grabben måste ju få se ut som en björn. Som grädde på moset var denna fina Åhlens-fleece på REA idag när jag gick förbi. Dubbelglaze!

ORGINALET:



Adrianos fina Åhlenskopia:

Hade jag haft en liten tjej hade jag utan tvekan köpt dessa till henne. Älskar MOLO's kvalitet på bodies och dressar och ibland har de så otroligt fina mönster, som detta...




Kanske Ediths midsommardress?

Har de senaste dagarna befunnit mig hemma hos Magdasyster i Finnboda hamn och gett henne(och Uffe) lite avlastning med Edith.  Vi hade världens mysigaste stund inatt mellan 02:30 och 4:00 då vi satt och sjung båda två och tittade mystiskt på varandra. Jag är nu övertygad om att hon gillar mig för imorse gick hon från gallskrik till sovandes tyst med hjälp av mostergung. Hon är världens finaste tillsammans med hennes kusiner Tilda & Adriano.

Tråkigt att lämna lilla Edith som såklart blev ledsen, men dessto underbarare att komma hem till Adriano som under de senaste dagarna ropat "Mamita, mamita" om nätterna...





MYSER med apan. Lite tidigt kan vissa tycka men inte hennes föräldrar.


Badar nynerbajsad tjej.

Adriano hade inte varit i denna lekpark när den var snötäckt förut, därav den nonchalanta minen. Jag tror han kände igen pulkan från när han var bebis och tycker det var snålt av mig att inte köpa en storpojke-pulka till honom iår.

Dagens ilandsklagomål.

Häromdagen kom det ett paket som Donalds faster skickat från USA. Vi beställde lite utvalda Ralph Laurenkläder av henne för några veckor sedan och Donald gick med stor förväntan och hämtade ut paketet...

I det fanns dessvärre bara en grejj som vi beställt, vita skinnsneakers, och de andra var improviserade. Donald blev riktigt besviken då hon inte riktigt förstår Adrianos stil. Får nöja oss med skjortorna och tröjorna med små hästar på. Adri gillar bara stora. Lite tråkiga, eller hur?







Lite tråkiga för Adrianos smak.



Dessa gillar vi, förlåt, Adriano.



Harkel, host.

Det bästa med att få barn är att man själv blir som ett barn på nytt. Jag har nu visat Adriano hur man kan riva upp pappas fina bäddning och istället åstadkomma en fiffig och underhållande koja. Alla stora bord, t ex köksbord funkar jättebra. Filtar och lakan till tak och kudor och täcken till mys inne i kojan. Som aktiviteter funkar godiskalas med bussarna och låtsassova.

Tredje gången jag springer denna vecka. Idag hem från gymmet där Bella bjudit in mig på Body Pump. Tack Bella för meddragningen!

Känner mig äntligen skadefri men springer sakta och relativt korta pass, vilket känns som en bra strategi för att snart kunna dra på lite extra. Längtar så till snön smälter bort och man kan springa på ren asfalt och i skogen. Intervaller blir inte roligt på is.

Testade idag att springa med iphone appen RunKeeper som mäter hur långt och i vilken fart man springer. Bra att veta hur man segar på ibland ;)

Är inte Sverige kanske världens bästa land att leva i? JO!

Igår eftermiddag så ringer de från Linköpings busstrafikskontor och berättar att en buschaufför nyss hade rapporterat att hon hittat en plånbok tillhörande en viss Sara Nilsson i sin buss. Tacka gudarna för ärliga männsikor!!!

20minuter senare åker den bussen förbi vår busshållplats och jag tacka denna 60åriga dam så hjärtligt och lämnar över en snabbt inhandlad tackpresent i form av årechoklad och te. Allt fanns givetsvis kvar, även de 1200kr  i kontanter som låg gömda bland alla kvitton. Vilket engagemang av alla dessa männsikor jag hade kontakt med igår, helt underbart. Sex timmar efter plånboken tappades hade jag den i min hade igen...!

Som sagt, plånboken kommer alltid tillbaka. I Sverige.

STOR villhastämpel på dessa schyssta stuprörsjeans från Rockefella. Är övertygad om att Adri skulle älska de lika mycket som jag. Nästan. Inte.

Linne: Ullabulla
Byxor: Po.P
Strumpor: IKEA


Både jag och Donald föll pladask för dessa byxor. Helt underbara, eller hur?

Byxor: Boomerang
Linne: Ullabulla
Kavaj: Zara
Mössa: Ralph Lauren

Dagens joggingpass var mäkta efterlängtat efter förkylning, skada och alltför många minusgrader. 15 dagar utan löpning sätter sina spår och det blev rätt tungt både för Bella och mig när vi plöjde igenom snön runt Stångån. Mycket gladare blev vi när vi fick springa i lite slask så man slipper halka.

33min, ca 5,5km. Halk- och prattempo.

+  








+ 

=

Ni har sett det förut, och vi gör det igen. Äter tårta och firar egentligen ingenting speciellt. Men varför måste man få sjunga lamåloleva och blåsa ut ljusen bara en gång per år? Blir inte det lite trist och lång väntan? Jo jag vet, den som väntar på nåt gott... Men eftersom vi i denna lilla familj inte har så stort tålamod har vi fest utan anledning ibland. Som igår.

Jag slängde ihop min första tårta helt utan assistans från varken mamma eller mormor. Gick lätt som en plätt och mycket uppskattat! Kan även rekomenderas till frukost.

För några månader sedan gick Adriano och jag förbi en skyltfönster där en tröja med detta tryck hängde. Han märkte den direkt och ropade knee, knee (Adris smeknamn för tåg, härstammar från spanskans tren). Inte förrän då hade han uttryckt en önskan om ett specifikt klädesplagg och då måste vi såklart ta hänsyn till hans önskan. Det var inte billig tröja han hittade utan av märke Molo, ett danskt barnklädesmärke.

Nu, tre månader senare när butiken satt ner Molo-plaggen till 50% har vi inhandlat denna fina bodysuit Molo trains till det förträffliga priset av 189,50 :-. Som hittat!