Nu är vintern kommen...

+1 nu, längtar redan efter snön!


Läggdags


Om kvällarna hostar jag så pass att adriano sitter och håller för öronen när jag ska läsa för honom. Igår kom pappa och räddade mig och tog över. Utvalda böcker för kvällen var Thomas tåget på engelska men svensk improviserad översättning.



Spänd av förväntan

I helgen vankas det bröllop. Italienkusinen Sara ska bli siñora vilket ska firas à la klassiskt syditalienskt bröllop. Enligt Carlo finns inga förhållningsregler att förhålla sig till överhuvudtaget, vilket vi ser väldigt mycket fram emot. 

Frukost hemma

När man reser så ofta på helgerna som vi gör uppskattar man mycket lugna helgmornar med långfrukost, tidningen och småprat vid frukostbordet där den oplanerade dagen planeras. 


Har upptäckt något nytt. Sova, både somna tidigt och sova ut. Med 10timmars sömn inatt finns förhoppning att mitt röda öga kan vila sig friskt inför nästa helgs skrämmande bröllop i Italien. 

Gympadojjor


Min fina son och jag var på jakt efter nya innejumpadojjor idag då de andra sprungit ute i sommar. Igår reagerade adri på att hans rum hade tjejfärger, rosa och lila väggar. Jag försökte förklara att det bara finns färger och bla bla bla. Hans helt egna val idag föll på dessa fräcka, så imorrn ska jag iväg och köpa likadana...

Det blir några lopp 2014 med...

Visst blir det några lopp nästa år med. Skicklig som jag är har jag fått med mig inte mindre än pappa och Carlo på Göteborgsvarvet samt Carlo på Stockholm marathon. Killen har bara sprungit en mil tidigare men eftr jag beskrivit vad man brukar göra vid 30årskrisen i Sverige valde han att spela med

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ett rött öga

Senaste veckan har jag gått runt med ett rött och ett vitt öga. Har fått nåt skräp och sedan en infektion i ena som nu bidrar till alla jag ser ut som ett miffo. Det är nog ingen som inte har kommenterat det på jobbet idag.

Var ju fint väder iallafall; spöregn.

Adri vände hela dagen med att glatt äta upp hela sin middag, händer inte varje dag!





Fru Rosenquist

Underbart vackra Charlotte strålade som aldrig förr när hon igår bytte titel till Fru. Tjejgänget grät ikapp i kyrkan redan innan hon kommit halvvägs till altaret. Inte utan att man blir lite giftassugen själv. Vaxholm bjöd på fantastisk septembervärme och bröllopet kunde inte ha varit finare!

Carlo passade på att även fylla år igår, hela 31 år. I år lyckas vi vara tillsammans på bådas födelsedagar, första gången ever. 











Överraskning överraskning...

Jag är ju svag för överraskningar, speciellt när jag själv blir utsatt för dem som min födelsedag i somras. Carlo satt ribban så nu gäller det att toppa varandra ;) Om en kort stund blir det Carlos tur att bli överraskad. Killen fyller år imorgon och tror att vi ska mötas upp i Gävle för att samåka ner till Stockholm och sova hos syrran inför Charlottes bröllop imorgon. Det han inte vet är att en hotellsvit med champagne väntar oss i Gävle och att han får en lugn morgon på sin 31årsdag imorgon... 



Nästan först


Nästan först var jag allt, och visst var det en tävling. Vinnaren av tjejmilen för femte gången heter isabellah Andersson och startade ca 1m till höger om mig i lördags, se mörka tjejen med kort hår till höger på kortet. Mäktigt att vara längst fram vid starten när alla duktiga tjejer drar iväg i en rasande fart!

Första km gick på 4.22 och jag har hög på endorfiner som aldrig förr. Otroligt nog höll jag ut i värmen och persade på 49.04. Målet var sin 52 min så jag får nog omvärdera min självbild lite. Sällan har jag vägt så mycket som nu när jag springer men är inte skadad alls, hel och frisk. Lycka över att ha tid med ett milpass gör att jag drar på till max. Eloge till Gabriela som fick barn i juni och knep milen på 56min, helt otroligt av att ha löptränat i bara något vecka. Man kan om man vill ( och är hel).






Uppladdning

+20 grader och sol hittills.

Morgon med bästaste Edith och Beata. Åsas päronen såklart.

Pigg, laddad, pepp och glad. Har allt jag önskar i livet känna det som.

Idag vill jag njuta och siktar på sub 52 utifrån vädret, känns humant. With me luck!


En tjejs mil

Tjejmilen är alltid det tråkigaste och jobbigaste loppet på året. Bansträckningen är trist med flera uppförsbackar och lite folk samt distansen är min värsta. På 10km hinner du i princip bara komma igång, men under tiden ska du även ge allt redan från början med skyhög puls.

Ändå springer jag. Varför? Jo, loppet brukar så lämpligen sammanfalla med en tjejhelg där jag får träffa flera kompisar som bor långt från Härnösand. Dessutom är det ju det enda loppet som jag faktiskt kvalar in till elitgruppen

Imorrn ser det ut att vänta 24 grader och sol. Inga 50min då, snarare 53. Sprang på 49 på träning för någon vecka sedan men det var utan utförsbackar och perfekt väder.

Kände på benen idag men en liten runda och 5.15min/km tempo kändes snabbt. Ojdå...


Laga dator

Nattens projekt är att försöka få laptopen att fungera felfritt efter helgens ölspillande.

Det går sådär. Inte alls faktiskt.

När jag klurat ut hur jag får loss tangentbordet freestylar det glatt efteråt. Efter lite googlande har jag nu badat det och det får torka över helgen. With me luck, kan behövas.

Gärna fler sådana här projekt, tack. Har till och med fyra timmar kvar innan frukost som jag skulle kunna laga nåt.


Springa!

Lugnt löppass på 8km idag. Formen är inte på topp trots sommar, men hel är jag iaf. Tjejmilen till helgen blir årets sista lopp, inte heller anmälda till fler. Skön känsla att slippa hetsen men ändå sugen på maran nästa år igen...


Aktivitetshets

Kommer ni ihåg den där scenen i Solsidan där Mickan blir utfrågad av en annan mamma om hur många aktiviteter hennes barn har varje vecka och hur duktiga dem är? Verkligheten börjar krypa sig på och har upptäckt att det finns föräldrar, framför allt mammor, som inte bara gillar att skryta om sina bästaste barn utan även om deras eget engagemang att få barnen på aktiviteter hit och dit. Herregud. Själv tyckte jag att två aktiviteter/vecka för Adri blev för mycket förra hösten, han orkade helt enkelt inte med allt. Nu får han testa sig fram med flera olika så håller vi kvar vid det han gillar, kanske allt, kanske inget. Sen är det ju inte svårare att man hittar på egna utflykter å grejjer även på vardagarna, bara dagsformen är på topp.

Riddaren Nikanor

Adriano fick en riddardräkt i extrapresent igår. Något stor men grymt lekbar. Är nog ok ändå att leka med plastsvärd tycker jag. Min mamma var alltid noga med att vi inte lekte med vapenleksaker när jag var liten vilket jag i bästa mån försökt driva vidare med Adri. Sorry Mamma, men vattenpistoler och plastsvärd är undantagna mina regler, särskilt om riddaren ska vara någorlunda verklighetstrogen.


Öl övertangentbordet

Så hände det som aldrig händer mig, nämligen ett glas dricka, närmare bestämt öl, rakt över tangentbordet.
 
Fantastiskt lycklig över att det inte var jag utan Carlo som lyckades med detta igår. Idag la tangentbordet av och jag gör nu en backup på datorn ifall gegget kommer längre ner i datorn.
 
Har försökt ha en så lugn helg som möjligt vilket funkar sådär. Det första Carlo lärde sig på svenska var "Mamma, kooooom", inte helt utan anledning. Vi har bakat, kokat sylt och lagat mat i massor. Adriano har sedan Beata föddes blivit extremt babykär och så fort han ser några pussas på Tv säger han yeeew och säger att de ska göra en bebis. Han undrar nu även varför jag inte vill ha en bebis i magen jag med då han framför allt önskar sig en lillasyster. Hrm. Adri har även lagt fram namnförslag på vad framtida småsyskon kan heta; August eller Blomma.

RSS 2.0