Ett år sedan
För exakt ett år sedan skuttade jag upp ur sängen med glädje och förväntan. Äntligen, som vi väntat och pratat om detta i två års tid! Om en timme skulle taxin till flygplatsen komma. Destinationen var New York och springa ett sedan länge efterlängtat NYC marathon. Nu låter det säkert banalt för en del men för mig skulle detta vara kulmen på ett två långt år mål och sparande. Drömmen sprack någon timme efter vi anlänt då vi vid nummerlappsutdelningen fick höra att loppet trots alla positiva besked innan skulle stängas som respekt mot stormen som varit veckan innan. Kaos och ilska inombords under flera månader.
Många arga stunder och tårar senare ser jag idag att utan denna besvikelse skulle mitt liv inte vara som det är idag. En del situationer hade jag inte satt mig i frivilligt innan, såsom att vilja ha en stor förändring i något nytt.
Mitt i kaoset inombords åkte jag iväg och träffade en gammal kompis i Italien som jag inte träffat på 8år, Carlo. Tvivlar på att jag hade gjort detta annars, så rätt mycket gott förde detta med sig till framtiden ändå.
