Midsommar i Höga kusten
Invigning Sälstens sjöbodar i vackra Härnösand
Invigning av nyrenoverade sjöbodar en kort promenad hemifrån. Otroligt vackert, vilket lyx denna stad är!
https://cdn2.cdnme.se/1352289/7-3/pic_51c17783e087c30e42a20b22.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/1352289/7-3/pic_51c177a09606ee07e33165b0.jpg" class="image">
https://cdn1.cdnme.se/1352289/7-3/pic_51c177abddf2b31426eecaa1.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/1352289/7-3/pic_51c177b59606ee0802765769.jpg" class="image">
https://cdn1.cdnme.se/1352289/7-3/pic_51c177c4ddf2b3149615b957.jpg" class="image">
Alassio
Har 26 dagar kvar på mig att träna sönder mina ben. Nu kör vi!
Älskade italien
En del av mitt hjärta blev kvar i Italien och kommer hit först om 42 dagar, eller närmare bestämt flyttar till Sverige. Känns helt galet när jag tänker på att var vi är idag inte fanns på kartan för fem månader sedan. "Inte en del av planen" om man säger så, om det nu fanns någon sådan...
Alassio
Har levt lite som i en resekatalog i helgen på strandpromenaden, vackra stränder med varmt(!) vatten, fantastiskt god mat och framför allt underbart sällskap.
Vad är det för dag idag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för..
Väcktes imorse kl 5 av min ömma moder i hästens säng i Saltsjöqvarn. Helt vindstilla på vattnet och solen strålade redan då. Nu är jag 31år. Stort.
Mötte upp världens snällaste Maria som transporterat ner mitt kvarglömda pass med nattbussen från Härnösand. Uppbarligen kan jag inte komma ihåg precis allt.
Sov någon timme till för att återigen väckas av min ömma moder, denna gång med ömma Göran med guldbricka i handen vid sin sida. Prinsesstårta och paket/brevöppning i sängen, precis som när jag "var" liten.
Hälsningar på facebook börjar droppa in, de flesta lika djupa som personliga. Konstaterar att byxorna jag har på mig idag inhandlades för exakt 10år sedan med mamma i Stockholm och de håller än.
Bästa hotellfrukosten finns på Elite Marina Tower och intogs med mamma, Göran, Uffe, Magda, Edith och en sovandes Beatis. Varma mini croissanter, våfflor och massa annat gott och halvnyttigt.
Öppnar en till present, nämligen en likadan väska som Sofia fick i 30årspresent av tjejgänget i våras. Råkade kanske nämna att jag tyckte att den var så otroligt fin...
Strax hoppar jag på flyg till Italien och Carlo. En månads väntan är återigen över.
Alltid hungrig
Fyllde i en undersökning rörande maran och fick denna fina fråga. Jag kan minsann alltid äta oavsett humör och ansträngningsnivå...
Utan musik
Just NU!
Stockholm marathon 2013
Vid starten igår konstaterade Erik, Lina och jag att det är ett previlegie att vara hel, frisk, stark och galen nog att springa ett marathon. Åsikten satt kvar även efter genomfört lopp.
Hämtade ut nummerlappen tidigt på lördag morgon och satt mig i solen för att pyssla om fötter och kropp. Fötterna tejpades, solkräm, vaselin och linnex på, skakade ut alla sandkorn ur skorna och övertalade mig själv om att jag kan springa i mål.
Med ett leende på läpparna skuttade vi över startlinjen och sprang tillsammans bitvis första timmen. Stannade tre gånger för att tejpen på tårna lossnade. Efter några km kunde jag börja konstatera att skavsår börjat gro så det blev ett tripp till sjukstugan. Ca 20grader, sol och toppenstämning. På Djurgården blev jag både uttråkad och trött, så pass att jag övervägde att börja gå. Knäna värkte och pulsen ofta över 180. Förhandlade med mig själv att jag fick gå när jag drack nästa kopp vatten, en strategi som fortsatte in i mål. Efter några tuffa km möts Lina och jag vid ca 27 km igen och springer sida vid sida till 35 km.
Fina Cris hejjar på och någonstans där inser jag att kroppen kommer att hålla, det kommer gå vägen! Det krävs ju ändå en viss självdisciplin och förmåga att hålla tankarna blanka och tänka"det är bara 4timmar av mitt liv"..
Magisk känsla när vi märker att både ben och puls håller springandes över västerbron andra rundan. Mäktigt!
Längs norr mälarstrand vid 36 km står mor & Göran utplacerade och smittar av glädje och styrka. Under de sista 6 km gick benen lite av sig själva, som om att de fattat poängen. Vägen är en del av målet, men inget mål är bättre
än själva målet.
Ler, klappar händer och pratar med flera medlöpare sista kilometrarna. Ökar farten och kan hålla glädjetårarna tillbaka hela vägen över mållinjen. Sista km när vi springer längs stadion var otrolig. Vi löpare peppar varandra och skämtar om hur lätt det varit och att vi måste njuta sista biten. Inne på stadion bankar hjärtat extra och får till ett glädjeskutt när de ropar ut att Sara Nilsson från Härnösand snart springer i mål. Spurt sista 100m som alltid och en mindre astmaattack och glädjetårar vid stängslet. Pust!
Regn sista 1,5 timmen gjorde att jag var genomvåt och kall. Kramade ur vattnet ur mina strumpor innan briefing med Lina som genomförde sitt alldeles första marathon och Erik och sprang så snabbt att han knappt hann med regnet.
Sluttid 4.29.20.
Sjukt nöjd. Med 30mil i benen i år och svaga knän kan jag inte göra annat än tacka för mina föräldrars tjurskallar.
Dumma dröm
Lycka är att vakna upp ur en mardröm där jag försovit mig till kl 16 och således missat marathonstarten. Snopen med utvilad var jag i drömmen, nu istället lycklig men trött.
