Mamá Sarita

Just nu ska Adri komma fram till sitt andra hemland. Känslan idag att jag inte ska hämta honom på förskolan kl 17 är konstig och tom. Jag vore dum om jag inte redan nu inser att tiden utan honom kommer att bli tuff och tråkig... de senaste somrarna har jag varit lite väl försiktig i att hitta på saker men nu minsann ska jag maxa mellan vila och action. Tja, lite som vanligt alltså. Försöker tänka mig in i hans värld att komma hem fast på andra sidan jordklotet samtidigt som han för några veckor glömmer allt vad som finns här.

 

I torsdags sa jag till Adriano att det bara var några dagar kvar till han ska åka och att han kommer få jätteroligt. När jag skulle tänka på och sakna honom finns han i mitt hjärta så att han alltid är nära. Adriano svarade med tårarna i halsen Mamma, säger du det där en gång till så börjajr jag gråta....

 

Älskade barn...