Mamá Sarita

Adri hemma igen. Skönt. Känner mig lite borttappad utan honom även om lite träningstid och andrum kan vara skönt ibland. Efter en dryg vecka hemifrån är det tydligt hur han redan försöker låtsas glömma rutinerna. Skam den som ger sig, lärde någon honom när han var liten. 

Två löppass på tre dagar, 8 respektive 6km långa. Pulsen hög och farten låg, men vad gör det med perfekt löparväder i -8 grader, vindstilla och vintervitt. Har inte träningsvärk från gårdagens pass och hoppet om att komma igång igen börjar komma tillbaka. Kanske, kanske kan jag glida igenom den där halvmaran i Göteborg i år också. Halva loppet brukar jag säga kan gå på vilja. Klara du att springa en mil klara du två, har jag hört mig säga flera gånger.

Stolt och helt slut kom jag hem efter 8km löpning med far. Tempot var maraton, dvs 6.15min/km men ansträngningsnivån på 90%... 

Så otroligt skönt att kunna åka snabbtåg heeeeela vägen från Härnösand ner till Stockholm. När Adriano idag undrade varför vi inte skulle åka bil hade jag massor av argument för tåg och mot att körsova i bil. Vem har annars möjlighet att bygga, koja, spela candy crush, blogga, dricka varm choklad och äta pannkakor och chips?

Ett sista hejdå till 2013 tar jag idag. Värsta delen av bokslutet är över och nu kan jag äntligen leva i världen år 2014. Känner mig lyckligt lottad att ha de kollegor jag har på jobbet, även ( eller kanske just därför..?) en fullspäckad vecka som denna.

Som vi längtar efter snö nu. Skidorna står redo och ullsockarna likaså. 

Kändes lite udda att vara på jobbet idag. Kontoret var städat och alla människor gick runt i jullugn utan stress och småspring. Hoppas det håller i sig veckan ut.

Affär där allt är gratis. Kom och köp!

ÄNTLIGEN hemma, mamma! Inte för att vi inte älskar att vara hos familjen i Stockholm, men jag håller verkligen med adri. Enda stegen utanför huset idag har varit löparsteg, årets segaste och kanske tuffare träningspass på ynka 6km. 

Idyllisk jul på många sätt i år. Julpyntning all-in hos mamma, kusinlek och mat i mängder. Har kämpat och kämpat och nog hoppat upp en klädstorlek senaste veckan. Har däckat samtidigt som Adriano på kvällarna och sovit ut alla dagar utom idag. Komma ner i varv är ingen konst när man får allt serverat, bokstavligen...

Jul firas i år i Nacka hos min ömma moder och syster. Ligger nu och väntar på att Adri ska vakna...

Vet inte var jag ska börja eller sluta om allt som hänt i höst. Har sett fram emot att gå till jobbet i princip varje dag, Adriano har utvecklats massor i skolan och ber mig ofta att hämta honom när fritids slutar för att få vara extra med sin favoritfröken. Carlo har pendlat från Dalarna och börjar trivas med såväl jobbet, den obefintliga kylan som svensk mat. Löpningen har lyst med sin frånvaro efter perset på tjejmilen i september. Får toppa ett annat år. Anmäld till Göteborgsvarvet och maran nästa år iallafall.