Mamá Sarita

I min familj har vi fått lära oss vikten av att tycka synd om varandra. Gärna ofta och överdrivet. Denna helg har det varit extra synd om fyra personer. Först och främst lilla Edith som adriano på sannolika skäl förra veckan lyckades smitta med rs-virus. Hon har ny kämpat som bara den med hosta och snuva i en vecka. Har aldrig sett en sånt sjukt bara nära mig. Sen får vi inte glömma att Uffe och jag också blivit sjuka och legat halvt utslagna fram och till sedan i torsdags. Det är lätt att man glömmer att tycka synd om även de stora ibland när nån liten är sjuk. Nästam viktigast att tycka synd om är min tappra syster minna som stått ut med och tagit hand om oss sjuklingar och veklingar hela långa helgen. Var hon hittar energin är ett under.

Samtliga kommer från en galen släkt, men det kanske framgår av bilden.

 

 

Till polarn, polarn och pyret.

Tänk att jag skulle vara först med att köpa kusin matchningsset! Bara älskar dessa fina mönster från Poalrn O Pyret som idag var på rea. Yihoo!

Tilda, Adriano och lilla Edith kommer vara coolaste kusinerna i sommar!

 

Ediths föräldrar och jag har precis konstaterat att hon är väldigt tidig i utvecklingen. Vi ligger och pratar lite och hon jollrar hit och dit. Som Alex säger, bebisar brukat ju inte börja jollra förrän i 6månadersåldern.

Observera tidpunkten vid detta inlägg. Sällan är klockan mellan 02-07 när jag bloggar men denna natt är speciell. Edith är speciell. Hon har precis somnat om efter sin nattfika och hennes mamma lyckades också somna nån stans i vår nattkonversation. Som ett under sover hon nu själv i sängen mellan mig och magda, vilket hon tokvägrade för bara en månad sedan. Tjejen håller på och bli stor! Nu undrar ni säkert var den engagerade fadern håller hus? Jo, han får ta gästrummet när jag kommer så att han kan sova lugnt och jag får njuta av Ediths härliga gurgelljud hela natten lång. Förresten så fiser hon så himla sött. Detta är lyx, ska ni veta. Najt!

Pappas flicka.

...och mammas också.

Myser hos minstingsmoster