Utan musik
Har ännu inte helt kunna släppa glädjen och lyckan över att min kropp tog marathonloppet i lördags så pass bra. Träningsvärken är nästan borta och jag minns loppet med glädje.
träning
Glömde Ipoden hemma så loppet blev utan musik som drog benen framåt. Det funkade ändå och utan att snegla för mycket på klockan. Det är verkligen min grejj att börja springa med lägre krav på mig själv, blir mycket roligare och tror även jag presterar bättre då, en liten underdog. Utan musik funkar kanon med, måste testa igen. Sen väntar väl Cillen och jag ännu på att vi ska inleda våra glansdagar i löparkarriären....2017 kanske?
Kommentarer
Trackback
