Mamá Sarita

Trött och opepp begav jag mig idag ut för ett två timmar långt löppass i lugnt tempo. Hade sett att det eventuellt skulle regna så jag laddade med keps och vindtät (hur tänkte jag nu...?) jacka.

 

Moln och +15 första fem minutrarna, sen började det.

 

Spöregn. FILMregn, ni vet så där som när Hugh Grant ska kärleksförklara sig i Fyra bröllop och en begravning och han blir genomvåt på tre sekunder.

 

13 minuter in i löppasset är jag plaskvåt, sådär så att det sipprar upp vatten mellan tårna vid varje steg. Jag tar av mig jacka, rullar den runt handenoch springer i kortärmat. Nu kunde vattnet iallafall rinna av istället för att kyla ner mig. Människorna i bilarna kollar på mig som om jag vore galen men jag mimar vidare till musiken och skuttar runt lite extra i vattenpölar. Hur ofta får man göra det liksom?

 

Bestämmer mig för att inte ge upp och håller tummarna för att jag inte blir sjuk imorgon. Förhandlade mig till en mil med mig själv och njöt varje sekund. Sprang några backiga och leriga kilometrar mitt i dessutom! Mina favvopass måste vara de i spöregn, bara andra i mitt liv på denna nivå. GRYMT!

 

10.15 km

 

54:46 min

 

 

Medelpuls: 165 bpm