Mamá Sarita

Medan jag legat och varit sjuk har min benhinneiflammation äntligen släppt. Eftersom matlusten var tillbaka idag så trodde jag att jag genast var mycket bättre. Några steg med löparskorna insåg jag att jag fortfarade inte var helt ok och det var inge njutbar löpning idag Tungt och illemående men skam den som ger sig. Ända glad över att inte längre vara skadad!

Sträcka: 6.49km
Tid: 38:06min
Tempo: 5:52min/km
Medelpuls: 159

Nya runners dimpade ner i brevlådan idag och med där fanns ett repotage om Jerusalem marathon. Med en hjödstegring på 800m är loppet tydligen fullt av backar men vad kan det annars vara om man ska springa upp och ner för olivberget några gånger. Via dolorosa lever säkert upp till sitt namn än en gång. Måste bara springa detta men helst med något sällskap. Kanske en far, en svägerska eller en syster? 16 mars 2012 är desom gäller.



Bild lånad från jerusalemmarathon.com

Jobbade bort dagens jobb illa kvick för att hinna ut i solen idag. Snörde på mig mina inlines och hjälmen (!) och körde iväg så bort benen höll. Bra alternativ träning till löpning , fick iallafall upp pulsen i 165 någon gång... Sedan lite styrka hemma i en hel halv timme. Tänk vilken bra grej att bli skadad innan maran, då måste jag ju hitta andra roliga träningsformer istället för att bara springa som annars. Får se vad jag hittar på imorrn.

Sju hela dagar utan någon löpning alls sedan förra helgens ultrapass gick snett.   Idag var jag less riktigt less. Övervägde faktiskt attta mig till simhallen och simma istället. 20 dagar kvar till maran och jag är skadad. Jag som alltid lyssnar noga på kroppen och vilar vid minsta ont, annars alltså.

Trotsade mina benhinnor och snörade på mig löparskorna, mina nya gula tröja och slglasögone. Ut i solskenet med mig bara!  Tänkte att om jag blir varm kroppen slutar benhinnorna att kännas. Blev inte så. Från första steget kändes det och det var svårt att tänka på annat. Jag kämpade för att hålla ner farten och springa så sakta jag kunde. Kom ut till Stångån där solen skrattar mig i ansiktet och mötande löpare får möte en Sara som halthoppar sig fram. Efter två kilometer är jag nära att ger upp men fortsätter och hoppas på att det snart ska släppa. Inget släppte.

4,1km och 26 minuter senare rullar en besviken f.d löpare hem. Ingen mer löpning för mig innan vaden känns 100, om jag så får vänta alla 20 dagar fram till maran. Får persa på halvamaran i september istället.

Haltar inte längre men har fortfarande ont när jag går. Benhinnorna vll inte ge sig. Hur ska stockholm marathon gå nu, kanske har jag förstört mina chanser? Eler så tar jag ett berättigad vilovecka och utgår ifrån att jag är bra på söndag, redo för sista långpasset innan maran. Typ. Man kan alltid hoppas...

Kanske inte det smartaste draget jag gjort träningsmässigt att springa med onda benhinnor i nästan 6 timmar i lördags. Synden straffar sig själv och idag har jag tillochmed ont när jag cyklar, strålar längs hela vänster smalben. Kanske räcker med vila till onsdag är min förhoppning och att jag kan köra lite lätt distans och intervaller till helgen. Jag vägrar tro att jag sprungit sönder mig, maran ska genomföras och jag ska ha nytt personbästa, så är det bara.

Gårdagens bästa kompis hette Voltaren Retard. Kan ej rekomendera den då man blir efter nanmet.

Sista riktigt långa långpasset inför Stockholm Marathon är nu avklarat. Igår morse tog vi tåget till Märsta och gick snabbt igenom vår packning inför en heldag på små landsvägar och i skogen för att slutligen nå Uppsala. Erik hade snällt packat ner raider twix, chips och proviva som vi fikade upp glatt på vägen. Själv hade jag minivarianten av camelbak som rymde 2dl vatten och en mobiltelefon.


Vi sprang i skogen, genom kohagar och över ängar samt små krångliga stigar med rötter och sten. Erik var utnämd kartläsare och skötte det galant. Med tanke på att mitt lokalsinne är lika bra som Cissis så var det nog lika bra. Några cm ifrån att trampa på en huggorm och såg räv två gånger. Grym frihetskänsla att vara ute i en hel dag och bara springa, så länge man vill och så snabbt man vill. Tyvärr så var mina benhinnor inte speciellt snälla och vänster vad började krångla redan efter något km och är riktigt riktigt stel idag. Haltar idag och troligen veckan ut innan sista intervallpassen ska avklaras... Kanske joinar jag Cissi och pappa i deras kamp mot skadorna men eftersom de lever genom mig ( i löpandets mening iallafall) så måste jag hålla en stund till.


Första stoppet efter 12km.

Njuter!


Räven i mitten av bilden







Framme!


Trött Sara vilar på köksgolvet.

Skammen att bara hunnit med ett träningspass sedan i torsdags drog mig ut på en löprunda idag. Kanske inte så smart. Som alltid har jag svårt att ta det lugnt och öppnade i 4.50tempo istället för 6tempo. Känningar i vänstra benhinnorna men vad gör man, det går väl bort under km 45 imorrn förhoppningsvis. Har nyss kolhydratladdat med en dubbel subwaymacka extra allt så energi ska finnas imorrn. Nu fattas bara sömnen med...

Sträcka: 8,04km
Tid: 44:25min
Tempo: 5:31min/km
Medelpuls: 155

Imorrn ska jag springa mitt första ultrapass på svensk mark med en kompis från löparresan i Portugal. Vi har planerat detta ändå sedan vi kom hem och startar kl 9 imorrn bitti. Den ursprungliga planen Stockholm-Uppsala har blivit ändrad till Märsta-Uppsala pga trafiken och till slut kommer vi nog upp i runt. Har nu valt den perfekta löparoutfiten men har kanske den sämsta uppladdningen någonsin. Lite sömn, lite löpning och dålig kost ska jag nog övervinna på 19 timmar, allt detta ska bort. Bästa med ultrapass att vi inte har några prestationskrav, inga tider som behöver passas, ingen skam över att gå då och då, bara låta lilla Garmin ticka på. Nog ska vi klara oss utan superRune med som just nu springer hela vägen hem till Sverige från Portugal genom berg och dal.





Erik och jag efter löparveckans andra ultrapass.

Det blev som jag fruktade: inga löppass alls under påskhelgen. 4 dagars vila och jag kickstartade veckan med ett snabbt 5km-pass i mina nya snabba skor. En skam att jag haft de i flera veckor utan att testa dem! Vet inte om det var spring i benen efter 4 dagars vila, energin från solen eller den skorna som fick mig att glida fram längs Stångån idag. Jag har rätt dålig koll på var jag ligger på 5km eftersom jag i princip aldrig maxar på träning och springer mycket sällan lopp på under 21km.

Siktade på under 24min vilket är mitt bästa någonsin och klockan stannade på 23.19min. Nöjd Sara!

Snabbdistans

Distans: 5km
Tid: 23.19min
Tempo: 4.40min/km
Medelpuls/Maxpuls: 169/182

Efter många om och men drog jag ut på veckans långpass redan igår. Kände på mig att det itne skulle hinnas med med allt påskstök i helgen så det var lika bra.

Skippade vätskebältet och sprang till motionscentrum där jag drack vatten efter 5, 10 och 17km. Dog en smula däremellan och fick otroliga dippar utan vatten och mat. +22 och sol, riktigt varmt. Gillar inte värme men vad gör man - vägrar klaga när äntligen värmen är här. Underbart att springa i kortbyxor och linne! Tog det lugnt för att inte reta upp verken hälsena, hälsporre eller benhinnor. Gick bra och höll mitt lugna tempo med låg puls utan större prestationskrav på mig själv.

Distans: 2:11 tim
Tid: 22,27km
Tempo: 5:54min/km
Medelpuls: 155

Min princip för att minimera skador är att inte springa två dagar i rad. För det mesta håller jag på det men denna vecka blir det svårt eftersom jag är bortrest och ensam med Adri fr o m torsdag. Laddade igår med intervaller och idag medeldistans. Hatar verkligen att springa i värme och idag var det inte mer än +18 i skuggan men stekande sol. Jag föredrar -5 framför +20 när jag springer, vinter istället för sommar, Norrland framför Linköping

Kontrollerad puls som aldrig gick över 174. Som på senaste tiden blev de snabbaste kilometrarna den andra halvan av passet där jag snittade 5min/km utan större ansträngning. Det tempot känns som en magisk gräns men är väldigt osäker på hur länge jag kan hålla tempot utan att krascha. Kan inte heller starta i 5-tempo och hålla det länge utan några km uppvärmning är ett måste. Kanske något att träna upp till sub 1.45 på halvmaran i september?

Medeldistans

10km på 51:46tim

Totalt distans: 11,53km
Tid: 1:00:01tim
Medeltempo: 5.12min/km
Medelpuls: 163

Comeback idag efter 4 dagars löparvila. Inte planerat men med allt resande i helgen hanns det helt enkelt inte med. Flyttade en del jobb till ikväll och sprang på dagen idag. Måndagarna är alltid fulla med jobb men löpsuget vann!

+20 och sol: Löparkjol och långärmat (hur tänkte jag där?). Fritt pass idag och jag bestämde mig strax innan klockan pipit 2km att köra tusingar trots att jag inte hade något vatten med mig. Det blev 5*1000m med 2min joggvila emellan. Siktade på max 4:40 per intervall och hade 4:27-4:38min/km och det gick utan att ta kål på mig. Riktigt trött efteråt men passet kändes ändå väldigt bra. Under den nästa sista intervallen kom pulsen upp i 185, inte långt ifrån min maxpuls!

5*1000m:

Uppjogg: 2km, tempo 5:40min/km

Intervall 1: 4:28min/km
Intervall 2: 4:38min/km
Intervall 3: 4:27min/km
Intervall 4: 4:29min/km
Intervall 5: 4:36min/km

Maxpuls: 185
Totalt sträcka: 9.10km
Total tid: 48:17tim

Idag sken solen och jag hoppade glatt ut i kortbyxor och solglasögon. Inte fullt lika varmt när solen gick i moln men jag lurade till mig Adrianos (extrapar) supermagiska fingervantar på vägen hem iallafall.

Har ätit hur mycket som helst sedan mitt grymma långpass igår. Kom hem, åt, gick en timme och jag var hungrig igen. Lade mig med hunger och vaknade ännu hungrigare. 1 timme efter frukost skrek magen efter ännu mera mat. Inte konstigt att jag går upp i vikt när jag tränar!

Sugen på ett snabbpass imorrn innan fest i dagarna två - då hinns inget sånt med och söndag är utnämd till vilodag. Måste nog bli ett pass imorrn. Om solen skiner.

Grunden till att kunna njuta av ett marathon är att ha tränat länge innan och framför allt många långpass. Förra helgens långpass blev stoppat så jag flyttade det tills idag istället. +8 och moln, helt lagom varmt och lagom kallt. Kroppen kändes kanon, benen sprang av sig själva och gårdagens pass kändes inte av alls. Jag börjar tro att en lugn återhämtningsvecka kan behövas då och då för att kroppen ska kunna tillgodogöra sig all träning i Portugal och tuffa intervaller&långpass med min löparbuddy.

Klockbunden som jag är tänkte jag hålla ett relativt snabbt men inte alltför ansträngande tempo för dagens långpass, 5.30min/km. Så blev det inte.

Rundan blev 16km asfalt och 5 km skog. Efter 14km kände jag att benen ville dra iväg och pulsen var fortfarande under kontroll. Jag lämnade klockan och följde istället musiken och föreställde mig Stockholm Marathon i mitt huvud. Det gick bra, riktigt bra. Så pass bra att de sista 7 km gick i 5-tempo. Sluttiden blev 21 ynka sekunder över mitt pb på halvmara från Sthlms Halvmarathon 2010. Så jobbar jag.

Distans: 21.04km, Halvmara
Tid: 1:51:34 tim (pb 1:51:13)
Tempo: 5:18min/km
Medelpuls: 166
Maxpuls: 184 (på slutet...!)

Är det bra eller är det dåligt? Vi får vänta och se...eller nej, det ÄR bra!

Idag kände jag att förkylningen äntligen hade släppt men nackspärren kom tillbaka igår och var riktigt illa imorse. Hett tips från min sjuksyster-faster att knapra piller: Ipren & Voltarenmix imorse gjorde susen.



Tog mig ut för en lugnt pass runt milen och hamnade på en helt ok tid. Den 10e kilometern gick roligt snabbt, på 4.51. Kroppen känns pigg men jag har mycket kvalitetsträning att göra innan maran, intervaller och snabbdistans måste jag bli bättre på. Jag föredrar långpass men att springa dem lite snabbare skadar ju inte. Härom veckan när vi sprang 33km så blev jag riktigt trött i slutet, lite försmak inför maran. Min vapendragare Cissi åker snällt upp från Göteborg för att heja mig igenom hela Stockholm Marathon. Hon ska hyra en sån där liten bil/rullator som vissa åker runt i fast hon ska åka efter mig i loppet ;) Min alldeles egna lilla Pasi peppcoach!

Distans: 11.01km
Tid: 1.00.11tim
Tempo: 5:28min/km
Medelpuls: 161

498m.
2:45min

Mamma inte springa utan mig!

Ibland är jag svag.


Nej, det gör inte susen för löpträningen att vara småbarnsförälder.

Trist att jag blir den enda som representetrar löpkluppen "familjen Nilsson" bara. Nästa år SKA lillabror, Cissi och Pappa med!

Nackspärr och fortfarande liten förkylning. Idag är det jag som trotsar jag ger mig ut på en löprunda, har inte tid att vila mera!

Jag har som princip att aldrig planera in återhämtningsveckor för löpträningen. Dessa kommer av sig själva med jämna mellanrum, antingen pga att jag blir sjuk eller något annat spännande. Denna vecka är en sådan. Uppsvälld hälsena i början av veckan och nu en smygande förkylning som jag inte vill reta upp. Det känns som om jag vilat i evigheter trots milpasset i onsdags men vill verkligen inte missa veckan långpass. Jag har varit otroligt desciplinerad och kört långpass varje vecka sedan i februari och med bara 7 veckor kvar till maran är det inte dags att vila, snarare att toppa!

Nästa vecka ska jag springa in mina fina blåa lättviktare med ett snabbpass och ett intervallpass. Vilan får räcka i helgen, så det så.