Livet retas
Sju hela dagar utan någon löpning alls sedan förra helgens ultrapass gick snett. Idag var jag less riktigt less. Övervägde faktiskt attta mig till simhallen och simma istället. 20 dagar kvar till maran och jag är skadad. Jag som alltid lyssnar noga på kroppen och vilar vid minsta ont, annars alltså.
Trotsade mina benhinnor och snörade på mig löparskorna, mina nya gula tröja och slglasögone. Ut i solskenet med mig bara! Tänkte att om jag blir varm kroppen slutar benhinnorna att kännas. Blev inte så. Från första steget kändes det och det var svårt att tänka på annat. Jag kämpade för att hålla ner farten och springa så sakta jag kunde. Kom ut till Stångån där solen skrattar mig i ansiktet och mötande löpare får möte en Sara som halthoppar sig fram. Efter två kilometer är jag nära att ger upp men fortsätter och hoppas på att det snart ska släppa. Inget släppte.
4,1km och 26 minuter senare rullar en besviken f.d löpare hem. Ingen mer löpning för mig innan vaden känns 100, om jag så får vänta alla 20 dagar fram till maran. Får persa på halvamaran i september istället.
Trotsade mina benhinnor och snörade på mig löparskorna, mina nya gula tröja och slglasögone. Ut i solskenet med mig bara! Tänkte att om jag blir varm kroppen slutar benhinnorna att kännas. Blev inte så. Från första steget kändes det och det var svårt att tänka på annat. Jag kämpade för att hålla ner farten och springa så sakta jag kunde. Kom ut till Stångån där solen skrattar mig i ansiktet och mötande löpare får möte en Sara som halthoppar sig fram. Efter två kilometer är jag nära att ger upp men fortsätter och hoppas på att det snart ska släppa. Inget släppte.
4,1km och 26 minuter senare rullar en besviken f.d löpare hem. Ingen mer löpning för mig innan vaden känns 100, om jag så får vänta alla 20 dagar fram till maran. Får persa på halvamaran i september istället.
Kommentarer
Trackback
