Mamá Sarita

Grunden till att kunna njuta av ett marathon är att ha tränat länge innan och framför allt många långpass. Förra helgens långpass blev stoppat så jag flyttade det tills idag istället. +8 och moln, helt lagom varmt och lagom kallt. Kroppen kändes kanon, benen sprang av sig själva och gårdagens pass kändes inte av alls. Jag börjar tro att en lugn återhämtningsvecka kan behövas då och då för att kroppen ska kunna tillgodogöra sig all träning i Portugal och tuffa intervaller&långpass med min löparbuddy.

Klockbunden som jag är tänkte jag hålla ett relativt snabbt men inte alltför ansträngande tempo för dagens långpass, 5.30min/km. Så blev det inte.

Rundan blev 16km asfalt och 5 km skog. Efter 14km kände jag att benen ville dra iväg och pulsen var fortfarande under kontroll. Jag lämnade klockan och följde istället musiken och föreställde mig Stockholm Marathon i mitt huvud. Det gick bra, riktigt bra. Så pass bra att de sista 7 km gick i 5-tempo. Sluttiden blev 21 ynka sekunder över mitt pb på halvmara från Sthlms Halvmarathon 2010. Så jobbar jag.

Distans: 21.04km, Halvmara
Tid: 1:51:34 tim (pb 1:51:13)
Tempo: 5:18min/km
Medelpuls: 166
Maxpuls: 184 (på slutet...!)

Är det bra eller är det dåligt? Vi får vänta och se...eller nej, det ÄR bra!