Mamá Sarita

Lugn och ro i stugan till max. Klippt gräsmattor, skrubbat badtunna, städat, varit till tippen och plockat blåbär, men framför allt känt lugnet. Lugn över att inte ha en deadline. Lugn över att ha tid att springa utan att behöva planera. Lugn att plocka mig blå på händerna utan att bry mig om hur detta kommer uppfattas på måndag.

På detta tillkom 11,5km löpning och en alldeles underbar middag och kväll hos Hasse och Lena som pysslar om oss på kvällarna här. Nästa vecka ska jag laga äpplen i ugn som efterrätt, så grymt gott!

Nästa stopp: Willys. Men oj, bredvid Willys ligger en second handaffär.

Skor Kavat till adri:30kr.
Nya armbågsskydd till adris framtida hockeykarriär: 40kr.

Kan man tänka sig, en stor loppis precis just idag. Fyndade strax efter "insläppet" två burkar till samlingen samt ett Mickigarage för en spottstyver, 50kr. Den stora burken PRICKS kostade bara 350kr och potatismjölburken 55kr.

Denna mysiga säng väntar glatt på att jag nu ska hoppa i säng. Imorrn vankas jobb à la tunnarengöring, allmän inbärning, dricka govatten från bästa brunnen och sitta framför brasan i mörkret.

Nollgradigt i Luleå och iskallt i sommarstugan. Förstår nu varför det kallas just sommarstuga...

Statoil söder om Skellefteå bjöd på supertrevlig personal och stor latte för att hålla oss vakna sista timmarna. Känns att man kommer längre upp när man småpratar om lokalnytt med andra resenärer över en kaffe på macken-love it!

Adriano sitter och målar och sprudlar av kreativitet vid matbordet. Hade det funnits en gilla-knapp hade jag pepprat den just nu.

Ritningarna består av regnbåge, mamma och adri med stora leenden, vår nya racingbil, träd från mulleskogen samt en jättetung sten som mamma kan bära.

Kort löprunda på belysta vägar och längs vattnet ikväll. Otroligt vackert och fridfullt, snudd på folktomt. Var riktigt sugen på en längre tur men tre rejäla mål mat idag satte stopp för det och ville hem å vila istället -lika glad för det är jag! Kravlösa "underhållaformen"-pass är så avstressande som det bara kan bli!

6,5km
Tempo 5:40min/km

Inflyttningsfest hos Cris & Mattias ikväll i Stockholm. Underbart värdpar i fin lägenhet! Sista chansen innan maran nu...

Njuter av att min och Gabis planering i helgen inte sträcker sig längre att att pilla oss i naveln. Måndag är om en oändlighet!

Fick en briljant ide imorse. Varför inte minimera dagens packaväsk- samt jobbtid genom att njuta av ett löppass till vackra Smitingen med en terrängrunda runt klubbsjön? Solen skiner och jag skrapade ihop hela 17,26km på 1.44tim.

Sovmorgon.

Adriano springer upp och vill laga frukost åt mig, helt själv. Lyx!

Efter popcornleken på knatteskutt häromdagen blev Adriano genast mer intresserad av popcorn. Hur kan den platta påsen bli så stor i mikron?

Jag heter Adriano och jag gillar våfflor, pannkakor och pizzakanter.

Tänk, han fick med hela kostcirkeln!

Min goda vän Åsa har tidigare lämnat önskemål om att få synas mer här på bloggen. So be it!

Med 7 veckor kvar till NYC marathon drog jag mig idag ut på veckans långpass. Sugen på en ny löprunda bestämde jag mig för att överraska Åsa & hennes hundbarn Gekko ute i buschen.

Strålande sol, vackra vyer, två överkörda grodor och 18,4 km asfalt senare var jag framme. Gekko skuttade av lycka när han såg mig (kanske den enda hund som faktiskt diggar mig) och Åsa à la mjukisar blev något förvånad.

Nu undrar ni säkert om jag även sprang hem men så sugen på att dra på mig skador är jag inte. Liftade därför hem med en 62årig kryckbunden man i en gammal Volvo.

Världen godaste biskvi avnjuts just NU. Vit choklad och lemon curd är inte helt
otippat nyckeln till detta underbara. Tro inte att jag bakat själv bara, fyndade dem på dagens marknad i Stadsparken.

Tänk va lite sömn kan göra skillnad för humöret. Inte det minsta ansträngande att vakna 7.30 med 9,5 timme sömn bakom sig.

Idag ska köpas möbler till vardagsrummet och långpassas. Får dessutom såväl bärhjälp som löparsällskap.

Idag SKA bli en bra dag!

Nytt jobb, nya möjligheter.

Idag lämnade jag vemodigt mitt älskade kontor för att flytta några rum bort. På måndag börjar jag på ny tjänst, saker jag inte tidigare jobbat med och hösten blir minst sagt en utmaning. Frågar ofta mig själv varför jag alltid envisas med att slänga mig in i nya, skrämmande situationer när jag har det så grymt bra som det är? Finns nåt inom mig som konstant måste bevisa för mig själv att jag klarar av svåra situationer. Vad händer den dagen jag inte lyckas, kan den dagen komma? Dagen jag bryter ihop och säger på RIKTIGT att det inte går? Inte en dålig dag alltså utan definitivt ger upp? Ge upp? Nej just det, det är nog där. Jag är ju inte född till att vara en banger- det sköter andra förträffligt bra.

Växten som Linda sponsrade med för ett år sedan (och lever än!!!) får följa med ifall jag nån gång skulle känna mig vilsen.

Nu kör vi!

Första svenska simskolan sedan babysimmet 2008. Nu ska vattendjuret lära sig att simma även med huvudet över vattnet!

• Rehjäl häftpistol med massor av häftklämmrer.
• Spånskiva 120*200cm.
• Tunn plast som jag hade när jag la golv användes runt samtliga kanter för att inte skapa väggar/golv.
• Skumgummi, s k Hobbyskum. 3cm*80cm*200cm räckte perfekt.
• Vitt tyg för att täcka allt och skapa jämnhet. Tog två gamla gardiner som hade gjort sitt.
• Övertyg. Viktigt som attan. Bör dock strykas. Jag gick med en diskret färg i linne då fondväggen själv tar mycket plats. Tyg som täcker hela sänggaveln +15cm på varje sida rekomenderas.

INNAN

Slutresultatet, mjukt och grymt snyggt!

Nu var det ju visserligen inte speciellt länge sedan vi hade semester och sisådär noll regler och tider att följa. Det har nog tärt både på adri och mig att komma tillbaka i rutinerna så denna vecka har vi fuskat extra mycket. Å ena sidan har det var ovanligt mkt på jobbet och jag har varit trött, å andra sidan har det varit bara vi hela veckan. Det välplanerade veckoschemat från i höstas med bestämda måltider,träningsdagar samt olika lekaktiviterer VARJE eftermiddag är långt ifrån att återanammas. För rastlösa mig är det viktigt att kunna tillåta mig att inte behöva hitta på olika aktiviteter med adriano varje dag och varje timme, utan att bara få vara och kolla film, leka med tåg, spela smurfsepl, laga mat och låta tiden gå. Jag behöver inte längre fånga varje minut, redan insett att jag inte hinner det.

För att krydda alla regelbrott har vi även ikväll somnat i soffan med täcke. Hur skönt som helst! Imorrn väntar en hel, oplanerad dag som ligger framför våra fötter.

Adriano har en vårta på foten. Tydligen kan de smitta till t ex händer och de vill vi verkligen inte.

299:- pix kostade VårtFri. Något svindyr för en vårta men låt oss nu hoppas att
det kommer flera ändå för att sänka snittpriset/vårta.

Middag på soffbordet, Shrek och Nemo.
Kanske somnar vi i soffan? Lyx att ha Adri hemma en kväll jag vet att klockan inte kommer att väcka oss kl 6.30 imorrn bitti.

Jaaaa!

Helt plötsligt smyger lillebror in genom dörren och är redo för att va barnvakt.
Lätta 7,5km
40:11min

Tempo 5:21min/km
Medelpuls 160

Fullspäckat schema hela dagen igår. Med hjälp av springtime hade jag 20min vila för lunch igår, i princip inte mer än så.

Förmiddag: långpass med team Stockholm marathon lett av Szalkai. Sprang för första gången i löpspåret till lidingöloppet och upptäckte att aborrbacken var förvånansvärt kort. Nu är ju det här med backar inte riktigt min grej så jag har faktiskt sjuk träningsvärk i benen idag. Med tjejmilen i benen kände jag mig INTE som en skuttande gasell uppför backen. Lunch och massage på ont baksida lår följt av föreläsning med LG Skoog och Ruben McRae.

Löpskolning med Markus Torgeby, Lisa blomme och Helge Skoog(...). Förra året i Portugal fick jag många tips på min dåliga hållning/fotnedsättning och den har tydligen inte blivit speciellt mkt bättre sen dess. Nåt att jobba på!

Föreläsningen med Torgeby som bott i en kåta i fyra år i Jämtland var guld. Den mannen fascinerar..!

Inför det avslutande gemensamma träningspasset var jag bra less på träning och blev glad när min skjuts kom. Hopp in och iväg till flygplatsen och hem.

Under tiden lärde sig min underbara son att cykla själv på två hjul. Adri är t o m coolare än Torgeby!!

Smått trött och på väg till löpardag på Bosön. Känns lite från benen igår men framför allt från den sena kvällen. Min ömma moder var så vänlig att väcka mig 6.40 imorse iaf så vi hann med att umgås innan bussen.

Vilovecka nästa vecka...

Jaaaa! Vilken lycka när jag tittade upp på klockan vid målgång och såg att den visade 50:19 min. Senast jag sprang en snabb mil var för ett år sedan och då stannar klockan på ca 51:55 min.

Glömde min älskade Garminklocka hemma och undrade hur jag skulle lyckas hålla farten utan den. Det är en konst att inte rusa på för mycket i början och spara tillräckligt lite krafter för att krama ur det sista på slutet.

Kom överens om mig själv att ta det lugnt och fokusera på att inte dra på mig en sträckning i höger baksida lår. Njuta av loppet och sikta på ett bekvämt tempo à la ca 52-53min.

Duggregn vid starten, svalkande skönt.
Insåg att jag kunde haft linne. Värmer upp lite smått och starten går. Alla rusar iväg! De fortsätter springa omkommit 20min innan det avtar. Inser att jag inte kanske behöver starta helt först men å andra sidan springer jag om rätt många sista 3km.

Min känsla är att jag hållit tempot hela loppet igenom och att ingen km gått saktare än 5.15 och inte snabbare än 4.40 som jag uppskattar den sista till. Njöt av att inte ligga så högt i puls utan sprang i rätt bekvämt tempo. Lycka i mål, äntligen på rätt sida 51- sträcket!

Hann tillbaka till starten efter mål för att heja igång Kicki och Malin som precis skulle ge sig iväg.

LERA!

Kicki & Malin.

Tredje året på raken jag springer tjejmilen. Inte för att jag är speciellt förtjust i varken banan eller sträckan, men allt runt om.

Fick bästa uppladdningsfrukosten på hotell elite vid saltsjöqvarn och kommer knappt behöva fylla på med en banan innan start.

Inför varje lopp brukar jag lova mig en present efteråt. I år tog jag den i förväg. Finaste koftan och min nya trotjänare. Är väldigt blå och finare på än på bild.

Nu lapp, sen lopp. Wish me luck!