Nytt på gång
Nytt jobb, nya möjligheter.
Idag lämnade jag vemodigt mitt älskade kontor för att flytta några rum bort. På måndag börjar jag på ny tjänst, saker jag inte tidigare jobbat med och hösten blir minst sagt en utmaning. Frågar ofta mig själv varför jag alltid envisas med att slänga mig in i nya, skrämmande situationer när jag har det så grymt bra som det är? Finns nåt inom mig som konstant måste bevisa för mig själv att jag klarar av svåra situationer. Vad händer den dagen jag inte lyckas, kan den dagen komma? Dagen jag bryter ihop och säger på RIKTIGT att det inte går? Inte en dålig dag alltså utan definitivt ger upp? Ge upp? Nej just det, det är nog där. Jag är ju inte född till att vara en banger- det sköter andra förträffligt bra.
Växten som Linda sponsrade med för ett år sedan (och lever än!!!) får följa med ifall jag nån gång skulle känna mig vilsen.
Nu kör vi!
