Bered en väg för maran
Med endast 6 veckor kvar börjar jag lite smått känna av pressen inför Stockholm marathon. Jagar all tid jag kan och har nu sprungit 3 dagar på raken, alla dagar möjliga. Nu dröjer det nog en vecka till nästa gång så man får passa på.
Sprang två grymma pass i italien förra veckan i +15 och sol. Riktigt skönt att springa i lätta skor och utan is och slask. Ena dagen sprang jag 10 km strax under 50 min, vilket inte har hänt sedan sommaren 2011.
Första "långpasset", om man nu får kalla det det, sprang jag i fredags. Har tryckt in några snabbdistanspass i 5 tempo här och var när inte mycket tid har funnits. Idag blev det 4,16 km på 19:49min när jag hade 20min över.
Träningsvärk efter 17km bådar inte gott och nu MÅSTE det bli ett långpass varje helg fram till maran. Göteborgsvarvet är ju om 5 veckor så det får bli ett bra träningspass med.
Äntligen ingen snö ute och sån skillnad att springa i +10 för flåset och pulsen.
Årets lopp
Några lopp blir det allt i år. Hittills har fyra lopp bokats in: Göteborgsvarvet, Sthlm Marathon, Berlin marathon och idag även Tjejmilen. Fjärde året i rad med tjejmilen, en bana och distans som jag egentligen inte gillar men som alltid kombineras med gott sällskap, i år i form av superGabi som tänkte springa bara 3,5 mån efter hon beräknas få sitt andra barn.
Även sugen på Sthlms halvamaraton som faktiskt är mitt favvolopp of all times trots att jag skippade det förra året.Hmm..
Hopplösa lopp
Ska man fundera på att lägga skorna på hyllan ett tag? Marathon om 2,5 månad och ett långpass på fem månader bådar inte speciallt jättsmaskigt gott. Inget pekar på att mer tid finns för löpningen framöver då alla helger fram till Midsommar nu är intecknade, eller uppbokade som man så vackert även kan kalla det.Kanske tar det mer energi och ger mer ångest än nytta och kraft? Nu finns det ju visserligen inget riktigt alternativ och träning måste försöka få in varesig det går (!) eller inte. Inte första gången denna tanken passerar min hjärna direkt..
Du måste flytta på dig
Trollade in en friskvårdstimme igår helt oväntat men extremt välkommet. Blir allt glesare mellan tillfällen för löpning och igår lät jag musiken bestämma farten. Om ni ser någon galning i löparkläder vid sälsten sjunga och hoppa så är det förmodligen jag som poppar till "flytta på dig".
Ca en mil i 5.30 tempo och pigga ben.
En mil
Efterlängtat löppass idag. En lätt mil runt omkring i stan, upp vid Stenhammar för att kika på vår vackra stad och såklart förbi McDonalds som brann ner till grunden imorse. Stod där någon minut och kläderna luktade ännu rök när jag kom hem.
Massor av snö på vägen/ cykelvägarna och ska man efterhöll borde jag tagit terrägskorna och inte mina i icebugs. Rätt kul ändå, -5, snö och vind får en alltid att känna sig extra duktigt.
Fick "tillbaka" Adri i eftermiddags vilket är helt underbart. Denna grabb gör livet värt att älska!
Upp och ner
Tacka gudarna att jag nyss kommit hem från en glad helg i Italien. Möttes av kalldusch på jobbet men lyckades otroligt nog ha tillräckligt mycket distans till det tack vare att jag skuttade till jobbet imorse. Nu väntar ännu större utmaningar och fler problem som kan lösas. Vad vore världen utan massa problem, vad skulle vi då göra?
2013 SKA bli ett toppenår, så är det bara. Sjukt kul dessutom. Förr eller senare blir det jobbiga även bra, finns inget annat.
NEW YORK marathon är för övrigt för mig från och med nu historia, ett avslutat kapitel. Finns ingen vilja kvar att springa och väljer därför att inte lämna anspråk på en ny startplats till 2013-2015, sorgligt men sant.
-15
Kyla är som sagt inte min starka sida.
Raggade sovbarnvakt och trotsade varenda en av de femton minusgraderna ikväll för att springa av mig lite. Brukar säga att min gräns för löpning går vid -15 vindstilla, max en halvtimme. Precis där var jag och nosade idag.
Hela kroppen förutom ansiktet klarade sig. Vantarna frös till is så fort svetten början försöka komma ut och kinderna har jag precis början känna igen. Kollade på klockan när jag började känna av de blöta kläderna och då hade det gått 29:50min. En halvtimme max känns som en rätt bra regel med andra ord. Halsen kämpade hela passet igenom och känns tyvärr fortfarande MEN trots detta skuttade jag runt i 5:30 tempo i snitt, grymt stolt. Längtar till plusgraderna kommer så jag vågar mig på ett intervall- eller snabbdistans igen. Kanske i Italien nästa fredag, vem vet (sluta tjaaata).
Sträcka: 6,52 km
Tempo: 5.30 min/km.
Tid: 35.50 min
Medelpuls 165
Livet springer
Grymt nästa långpass idag. Sprang ny runda som landade på 12km. Rätt lagom utan vatten och efter gårdagens vin.
Helt underbart vackert och perfekt väder, -5 och vindstilla. Njutbart kravlöst pass som bara den.
Snitt 5.59min/km
Jag bara springer och springer
Fyra träningsdagar av fem möjliga i år. Grymt skönt att kunna känna att kroppen lever och får lite stryk. Hade faktiskt träningsvärk efter första dagen!
Imorse blev det kort jogg på tom mage, som tillsammans med minusgraderna gjorde att jag fick kämpa för att komma framåt. Humöret var det inget fel på men kroppen var tung idag.
Min favvorunda var vacker som bara den idag. Vindstilla, kallt och hela landskapet håller på att frysa till is.
6,3 km
36.24min
Tempo 5.45 min/ km
Medelpuls 167
Förstör min dag om du kan
Har bestämt mig för att denna dag ska sluta bra. Gårdagens rent utsagt skitdag följdes av en inte bättre morgon. Käppar i hjulen och vuxna människor som beter sig barnsligare än barnen på dagis. Vid lunch hade inställningen och humöret börja vända och nu har jag sprungit av mig 10 000 meter ren ilska. Framsteg.
Passa dig för att retas med mig nu, jag både ryter och slåss om det behövs.
Imorgon är en annan dag. Igen.
10,54km
1.03 Tim
6min/km i medel
Medelpuls 170 (inkl prat)
Årets bästa löppass!
16 dagar utan träning kan man både bli galen och småtjock av. Trotsade nackspärren idag men fyra omgångar med vetekudden och gav mig ut på min favvorunda som bjöd på isbana hela vägen. Icebugsen som är inne på tredje säsongen står sig ännu, helt otroligt. Fick ta i lite extra sista kilometern för att hamna under skamgränsen, dvs 6-tempo.
Kroppen sa emot till och från, både höfter och benhinnor. Inte konstigt alls med tanke på de senast 6 veckornas nästintill obefintliga träning. NU är det ändring på det och löpning varje dag denna vecka förutsatt att jag håller mig frisk.
10 km
59.46 min
Medelpuls 162
IVANHOE står på och jag bara njuter. Gudomligt. Brian Guilbert är alltid lika het.
Löpning i vinterlandet
Efterlängtad löpning som bara den. 15 dagar sedan sist och innan det var det en vecka. Vad jag saknar det, friheten! Skulle kunna varit ute hela dagen om det funkat! Tänk att kunna ha tid två, tre gånger i veckan att få ut agressioner och tankar inombords. Dags att snart infria mitt löfte till Cissi om att anlita barnvakt en gång i veckan för att komma under 4 timmar på maran i Berlin i höst.
Idag hade jag löpsällskap första halvan av passet och sprang dessutom förbi Julmarknaden på Murberget. Multi-tasking, kallas det tydligen.
Mina dubbade löparskor ICEBUGs gav mig otroligt nog lite skavsår som smäll på händerna för att jag inte tränat.
Distans: 11,2 km
Tempo: 6.24 min/km inkl några gåpauser.
Medelpuls 158
Älska facebook
Tänk så bra det är med facebook och mejl. Så lätt att hitta folk som är lika i tanken och viljan.
Livet ska inte vara för enkelt, då blir det tråkigt. Action.
Äntligen fått lite löpning i benen. En mil i lördags och en igår. Persade på 5km mitt i ett träningspass i lördags. Kanske borde sadla om till kortdistans istället för att få springa varannan mara jag anmäler mig till.
New York marathon - Springtime - Update
Historien om New York marathon och Springtime tar nog inte slut på lång tid framöver.
Föranmälade mig till en startplats i NYCM 2012 i slutet av 2010. För att kunna köpa denna med Springtime för 4450:- är ett krav att även köpa hotell & flyg för fyra nätter via dem på minst 14920:- (då ingår att dela säng med annan resenär). Vi bokade det näst billigaste dubbelrummet, lade till två nätter och landade på 22500:- exkl tillval. Fine. Lite extra pengar för att få springa drömloppet får vi då lov att ge.
Loppet ställs in 2 november, 1,5 dygn innan start. Inte Springtimes fel. Dock fel att deras personal dagarna innan loppet garanterat att loppet skulle gå. Vi får reda på att det ställs in någon timme efter vi kommit till New York i kön till nummerlappsutdelningen. På vårt hotell får vi strax därefter besked från en av våra två ledare på Hotell Fairfield Inn som läser på sin mobil att VD:n för Springtime menar att som det ser ut då skulle vi, resenärerna, få varenda krona tillbaka. Enligt Springtimes VD Patrik Yderberg per telefon 23 november har något sådant alltid sagts/skrivits. Skumt. Vad ska vi tro?
Springtime har informationsträff på Beacon Hotell lördagen 3 november. - Länk till Youtube från mötet.
Många frågor och Patrik Yderberg lovar att om resan går med överskott ska detta betalas tillbaka. Den 23 november 2012 fanns fortfarande inga planer på hur detta ska återkopplas till oss resenärer, mer än att Patrik muntligt hävdar att "vi kommer gå back". Utan redovisning är detta är svårt att tro när man vet vilket överpris vi betalat för vår marathonresa, något som varit helt ok om det vi betalat för hade levererats.
16 november kom Springtime med ett erbjudande om att vi kan få så mycket som startplatsen om 4450:-återbetald samt icke levererade utflykter. För att detta ska ske ska vi skriva under att vi accepterar villkoren för kompensationserbjudandet. Som bonus är de extra generösa med ett par löparskor värde 2000:- som jag kan klicka hem för 700:- från England och ett personligt presentkort på 2000:- på Springtimes resor. Detta är att skratta oss rakt upp i ansiktet. Säg mig, var hittar jag suget att resa med er igen? Tidsbegränsat erbjudande dessutom, svara inom 10 dagar!!
Jag är inte intresserad av att få tillbaka 4450:- av 27000:- och på så sätt ge upp det jag betalt för. Vad är det i sammanhanget? Startplatsen är värd långt mer än 4450:- !!! Jag har betalat för att få springa New York Marathon och varken vill eller kan lägga ytterligare 20-25000:- på en ny resa. Så, hur kan detta lösas?
Finns oändligt många moraliskt försvarbara alternativ än det som Springtime erbjudit.
Ersättningsresa inkl startplats.
Startplats med Springtime utan köptvång för ytterligare paketresa.
Transparans i redovisning av överskott/ underskott så gott det går. Utan detta finns ingen trovärdighet i det löfte som gavs 3 november.
Enligt Patrik Yderberg kan det vara så att NYRR, arrangören av NYCM, beslutar sig för att ge oss utländska resenärer ett startplats i kommande NYCM. I det fallet UTGÅR jag ifrån att denna inte måste utnyttjas återigen genom tvång att köpa en till paketresa med Springtime. Var står det att en startplats endast säljs i kombination med två paketresor? Ingenstans!
Springtime sköter en sak bra, och det är att VD:n Patrik Yderberg är tillgängligt och öppen för diskussioner.
Löpning
Terapi och avslappning, springa bort agressioner. En mil igår, morgonjogg 5,5km idag. Vill bara ut å springa varje sekund.
Ikväll firar vi Ulli 30år i Sundsvall. Händerna upp i luften, pannan mot baren, nu spränger vi taket honey!
Ang Springtime som framtida researrangör
Leende på läpparna
Kopplade precis i GPS-klockan för att kunna se hur vi sprang i New York på karta. Får otroligt nog ett litet leende på läpparna, framför allt när jag ser hur vi sprang på Manhattan och över till Brooklyn samt min kilometertid i slutet på fuskmaran.
Utflykten till fots över Brooklyn Bridge.
.
Fyra varv i Central Park 4 november med start från Beacon Hotel.
Sista 19km på ca 1.49tim.
Manhattan och Brooklyn by foot
Nätt morgontur på 1,5 timme, heeelt underbart! Central Park har inget jämfört med att springa runt på manhattan och vid broarna mot Brooklyn, eller tja, kanske några tusen i hejaklack. Med närmare 6 New yorkmil i benen packar jag nu mer löparkläderna i resväskan.
Från 40th Street, 8th ave ner längs 5th ave och senare längs nedre Manhattans östra sida. Vid Brooklyn Bridge sprang vi upp, över och in i Brooklyn. Såg små spår av Sandy längs vattnet men det mesta verkar bortstädat.
Tog taxi till Chinatown där vi åt fyllde på energi med malajsianska stekta nudlar, supergott.
Det går bra nu. Händerna upp i luften, nu spränger vi taket!
Välförtjänt medalj
Bra jobbat av NYRR som arrangerar New York City Marathon: Medaljerna delades igår ut och vi fick våra under den gemensamma middag med Springtime som vi för övrigt åkte till i Limousin. Jag var såklart först att hämta och kom inte och säg att vi fått de gratis utan svett och tårar, denna gång mer än någonsin. Springtime har för övrigt lovat att återkomma senast på fredag rörande hur eventuell ekonomisk kompensation till oss resenärer ska skötas. Spännande!
De 40 000 äpplen och dryga 40 000 funktionströjor a la marathon finisher har donerats till drabbade av orkanen Sandy på staten Island. Känns vettigt.
Nu är kaoset över. Marathon är över för denna gång, tyvärr troligen för alltid för New York. Att vi går till historien som deltagare i ett lopp som aldrig gick av stapeln är lagom smickrande.
Shoppingmarathon inleddes idag och kommer att pågå ändå fram till torsdag eftermiddag. Kommer göra vårt bästa för att gå i mål med välfyllda resväskor.
Vårt eget New York marathon!!!
Skam den som ger sig. Ca kl 10 imorse snörade Cissi och jag på oss löparskorna och drog iväg till Emelies hotell för ett gemensamt tröstpass i Central Park. Väl där möts vi av tusentals och åter tusentals löpare med glada tröjor från alla jordens hörn. Jag ryser och från hejda tårarna som så ofta vill komma de här dagarna. Var som att bara hoppa in i ett Göteborgsvarv, vilken stämning, helt otroligt! Vi löpare kom minsann inte hit i onödan, även om vi inte kan springa New York City Marathon tänker vi iallafall springa ett marathon i New York.
Vi drar iväg och ler. Skuttar, tar kort, hoppar. Glädjen är tillbaka! Som publik har vi mestadels medresenärer som hejjar på olika länder, men efter en timme börjar det hopa sig på flera ställen och lite här och där dyker spontana vätskestationer samt bananer upp. Känner att jag vill springa hela långa dagen! Tanken slår mig att med vatten vid sidan kan man kanske springa ett marathon just idag? Oförberedd mentalt och fysiskt kanske det går?
Efter några km känner Emelie av sin skada och Cissi och jag väljer att fortsätta själva. Efter ca 25km fortsätter jag själv och ger mig f-n på att inget ska få stoppa mig. Lite ont i en höft kanske men inte mer än så. Hejjar glatt på de löpare som springer motsatt håll och tar tacksamt emot spontana hejjarop från finfina New Yorkbor som kommer för att stödja oss. Tänk att små sporadiska vätskestationer kan bidra till att tusentals löpare trots allt kan få sitt marathon! Åt fyra bananer, drack säkert lika många vattenflaskor samt en glass och smörgår med jordnöttsmör.
Benen bara går på av sig själv och sistav 20km gick i strax under 6 tempo på 1 tim 55 min. Otroligt nog persar jag, fotopauser / dryckespauser till trots! Ca 4.20 tim vid 42 km! Blödig som jag är sätter jag mig på en bänk och gråter en skvätt efter målgång - tänk - tänk om det hade varit den riktiga maran. Avslutat kapitel nu, nu njuter vi av träningsvärk några dagar.
Tar alltid trapporna
