Mamá Sarita

Kyla är som sagt inte min starka sida.

 

Raggade sovbarnvakt och trotsade varenda en av de femton minusgraderna ikväll för att springa av mig lite. Brukar säga att min gräns för löpning går vid -15 vindstilla, max en halvtimme. Precis där var jag och nosade idag.

 

Hela kroppen förutom ansiktet klarade sig. Vantarna frös till is så fort svetten början försöka komma ut och kinderna har jag precis början känna igen. Kollade på klockan när jag började känna av de blöta kläderna och då hade det gått 29:50min. En halvtimme max känns som en rätt bra regel med andra ord. Halsen kämpade hela passet igenom och känns tyvärr fortfarande MEN trots detta skuttade jag runt i 5:30 tempo i snitt, grymt stolt. Längtar till plusgraderna kommer så jag vågar mig på ett intervall- eller snabbdistans igen. Kanske i Italien nästa fredag, vem vet (sluta tjaaata).