Mamá Sarita

Tänk att min store grabb fortfarande är relativt liten och ofta bara min. Han vill fortfarande leka med mig och gillar mig. Vissa säger att det kommer att ändras. Behöver det det? Är det bara sunt, eller kan det inte alltid vara så här?

 

Idag gör vi ingenting. Ingenting planerat alltså. Lagade scones till frukost som Adriano älskade! Blir så lycklig varje gång jag upptäcker att han gillar något nytt. Manchegon har fått en utmanare i cheddarn som är den nya favoritosten hos honom nu. Inte billig i drift, min lilla son. Som man bäddar får man ligga.

 

 

.                                           

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag säger bara Sean Banaaaaan! Vilken show, vilken man, vilken inställning!Gör vad du vill och skit i vad andra säger menar han. Kunde inte sagt det bättre själv.

Adriano diggade upp och ner och hit och dit hela timmens show i Sundsvall idag. Satt på mina axlar framme vid scenen sista 30min och vinkade och försökte förgäves få Seans uppmärksamhet. Som gammalt hysteriskt Backstreet Boys fan vet jag vad det innebär och led med honom när Sean inte vinkade tillbaka. Till slut lurade jag Adri att Sean tittade på honom när han hade sina solglasögon på - vilket Adri köpte. Idoldyrkan as it's best!



Det kliade ganska omgående i konsertbenen och vi sprang ner från sittplatserna till ståplatserna nära scen... Sitta still på en konsert och dessutom väldigt långt bort är lixom inte Nilssons grej. Eller tja, sitta still överhuvudtaget är nog mer korrekt.

Diggar på mammas axlar

Underbart nog har det blivit en del OS-tittande nu på semestern. Adrianos favoriter är gymnastik och simning, speciellt när barnen, de små kinesiska flickorna i gymnastik, tävlar. Simningen har nog mer att göra med att det är lite naket vilket Adri gillar starkt.



Tajmingen för dagens reklamblad från Knatteskutt som damp ner i brevlådan var knappast en slump. Älskar denna typ av aktiviteter för barn av engagerade fritidsledare till en billig peng. En gång per vecka får barnen prova på olika sporter tillsammans med jämnåriga. Vi testade detta förra hösten men då var han alldeles för blyg (ja, det är sant) men du testar vi igen. Funderar även på karate då han gillar att fajtas med sin far. Ska man väl ge pappa en spark tycker jag den ska vara hög och välplacerad.

Det var faktiskt rätt varmt i vattnet idag, så varmt att jag doppade mig på det fjärde ska det ske.



Sälsten


Nybadad!



Här ligger en grabb begraven



0,1 sek senare får iPhonen en näve sand på sig.



Vi letade upp Blåbärsskogen och upptäckte till vår förvåning att det även finns mygg här i Härnösand. Massor dessutom, och gärna i den mjuka mossan nära blåbären. Utflykten blev kortare än tänkt eftersom jag vägrar klia sönder fler myggbett nu. Det hjälper ju inte hur mycket man själv säger till barnen att de inte ska klia, man är ju där själv och kliar och kliar kliar när ingen ser... Ca 3 stolta dl skrapade vi ihop, dvs det som inte ätes upp.

På vägen hem drabbades Adri av vad han kallar Blåbärssjukan. Han spydde upp några blåbär och hallon och bad mig ringa till hans fröken på dagis för att berätta att han fått blåbärssjukan. Sött!

Vilken dag!

Detta har jag sagt i princip varje dag de senaste 9 dagarna. Kan vara för att jag har riktig semester och blivit hel igen när Adri är nära.

Min förhoppning med Adrianos nya garderober var främst att han, förutom att nu kunna, även skulle vilja klä på sig själv. Imorse gick han flitigt in, valde kläder och kom påklädd ut fem minuter senare. Kan tillägga att han valde en skjorta. Stolt mamma till min bortskämda fyraåring!




Just när vi som bäst pallade röda vinbär skrek Adriano till. Förstod inte vad som hänt förrän jag drog upp hans tröja och en geting kom ut. Stackarn hade blivit stucken på magen och var inte direkt överlycklig. Synden straffar sig själv tänker ni, men han tog sitt förnuft till fånga, torkade tårarna och åt några fler vinbär innan vi begav oss.



Just nu. Alldeldes lagom mycket ordning.

Fick äntligen hem min fina Adriano som sprudlade av historier, alla på spanska. Jag fick min kram och han var glad att vara hemma. Han hade varit så många dagar i Peru sa han och ville bums hem till Härnösand. Först en vända till Luleå bara...

Dagen efter han kom tillbaka till Sverige bytte han till svenska med alla utom mig och Magda, om än ibland på beställning.

Att gå från att varan ensamstående mamma till att vara utan Adriano i tre veckor väcker blandade känslor. Den var en förväntansfull liten grabb som skuttade igenom säkerhetskontrollen där vi vinkade hejdå och han har kanske roligare dessa veckor än vad han någonsin haft tidigare i sitt liv. Att veta att han har roligt och aaaldrigvill åka hem till Sverige känns riktigt bra men jag kan inte låta bli att bli lite orolig. Hur lång tid tar det för honom att gilla mamma igen och allt här? En dag, en vecka, aldrig..? Peru kommer nog alltid vara det roliga semesterparadiset där inga måsten finns och det ska bli intressant att se vad han väljer när han blir stor. Donald och jag har alltid varit noga med att han måste få tillgång till sina båda två världar och därmed måste kunna spanska/svenska samt vistas i båda länderna med jämna mellanrum för att alltid känna sig som hemma. Lyckligt lottad är han som har två föräldrar som han får umgås med själv, i flera veckor i sträck. Ja, det försöker se det positiva i saker och ting.



Att få vara själv är faktiskt riktigt skönt. Jag menar riktigt, riktigt, riktigt skönt. Att sätta sig vid datorn först kl 01.07 trots att den sista arbetsdagen innan semestern sparkar igång känns lite förbjudet annars. Nu har jag bara ansvar för mig och om jag inte får sova så är det hela självförvållat. Avkopplingen i känslan att inte alltid vara på sin vakt är riktigt grym.


Ensamhet i all ära så älskar jag Adris och mitt vardagskaos. Kila upp kl 06.20, äta frukost, skumma igenom lokaltidningen, göra mig vacker, välja kläder för att sedan väcka Adriano som vanligtsvis somnat lite för sent för att vi läste några böcker extra kvällen innan. Vi cyklar iväg och kommer precis i lagom tid till förskolans frukost. Skuttar upp på cykeln och rejsar iväg till jobbet. Jobbar och skyndar iväg ca 8 minuter innan hämttid. Kommer i princip aldrig sent, men sällan tidigt. Efter förskolan är det utelek eller hemmakaos. Ibland bestämmer jag en dagsprojekt innan men ofta får det bara flyta på. Nattningen när Adriano får välja antal samt vilka böcker, sång, böner och ett nu ska vi sova. Efter det en joggingrunda och ännu senare dusch följt av mera jobb.

När man är van vid att det alltid händer något blir min vardag utan Adriano lätt tråkig. Tiden går sakta och allt är förutsägbart. Dags att komma hem nu lilla barn, mamma har vilat klart. Pappas tur nu...

Föredrar att vara där jag är även i sinnet men nu kan jag inte låta bli att drömma mig bort till Adriano kommer tillbaka. Vardagen är bra tyst, ren och lugn. Nog för att det är skönt att vara själv och hinna med allt i lugn och ro men jag gillar mer vårt eget lilla kaos.

Adriano är ju egentligen lugnet själv. Se bara vad fint han står när man ber honom ta det lugnt en sekund. Lugn och fin.





Observera Adris höft. Top model 2026..?

Kanske sämsta uppladdningen inför en lopp någonsin. 3 timmars sömn och en massa krupp. Inte jag då men ändå. Låter så läskigt hemskt, som Adriano håller på att förvandlas till en skällande hund...

Första vab-dagen idag. Trodde kruppet försvann på morgonen men icke. Håll tummarna för oss inatt!

Adriano är nu storförtjust i brandbilar och brandmän (!), bomberos på spanska. Igår övertalade han mig, eller tja, föreslog, att vi skulle åka hem till bomberos. Upp på hojjen och så for vi till brandstationen. Tur att allt är nära här i Härnösand och det bara tar några ynka minuter med cykel. Där stod vi och suktade och väntade på att en utryckning skulle ske men icke. Bomberos sover.

Fick höra på jobbet imorse att ett hus ca 100m på brandstationen hade brunnit upp igår. Larmet hade gått ca 30min efter det att vi åkt ifrån brandstationen. Attans. Tänk om vi fått se en livs levande utryckning, det händer ju bara sisådär 2-3ggr/år här. Eller?


För att hjälpa bomberos så tog vi med oss våra vattenpistoler och gav oss idag väg till det halvt nerbrunna huset för att hjälpa till med släckningsarbetet. Det gick sådär pga avspärrningarna, vattenpistolen når ju inte särskilt långt. Har nu informerat kina kollegor på jobbet att höra av sig till mig när de hör talas om en brand så att jag och Adriano snabbt kan sticka dit.

Dobi/Lobi/Doddi a.k.a TILDA är här i helgen och har kusinhelg. Just nu sover de båda två i varsin säng. Funderar på vart jag ska sova och vem som vaknar först på natten. Lek hela helgen, garanterad semester!


Adriano får äta köttbullar ur världens tåligaste glasskål från iittala. Tur att mormor Maria är så generös att vi har fyra stycken av dessa redan.



Adriano Buzz Lightyear.

Har en vilotid från löpningen nu. Blev bara så. Bröllop och Adriano som kommit tillbaka har prioriterats och första löpturen på nästan två veckor tog jag i måndags. Inga prestationskrav, bara springa. Tungt men samtidigt underbart. Fritt.

Kändes som jag inte sprungit på länge men vad gör det.  Världen går inte under för att jag inte hunnit träna upp mig till sub 48 på midnattsloppet. Kanske hinner jag inte ens träna upp mig till ett pers på halvmaran i september i Stockholm. Får suga på sub 1.45-karamellen nåt år till.

Livskvalité med Adriano. Var på playan med honom efter jobbet och grävde ner oss i sanden. Underbart att få umgås med honom ostört. Han pratar nästan uteslutet spanska fortfarande vilket är rätt roligt. Så får jag öva lite med och han får chansen att utveckla spanskan på hemmaplan.

Tänk att jag bott i Linköping i 8 år utan att besöka Kolmårdens djurpark. Grymt roligt ställe för vuxna såsom för barn. Frågan är vem som egentligen tyckte att delfinerna och lejonen var roligast att titta på? Satt länst fram på delfinshowen och blev blöta av hopp från de fina fiskarna, till Magda och min förtjusning. Den nya linbanan gjorde iallafall succé, spännande och Adriano fick upptäcka och "hitta" många djur. Såg två björnar bada och lejonflocken på nära håll. Coolt. Adri red kamel. Eller kanel som han själv uttrycker det stolt. Sen kanske världens största lekparkkomplex, tänk om man varit där som barn!



Rockabilly Baby


Edith klappar killingar



TIGRAR!

Kompisar

Kusinkram!

Underbar dag igår när jag för sista gången fyllde 20+. Väcktes av en öm systerdotter som ropade "Ajaa, Ajaa!" och Adriano som kom och kröp upp hos mig. Frukost på sängen med sång. Adriano fick välja - det blev Lille Katt tätt följt av Ja må hon leva. Utebad på tinnisi 25 grader i både luft och vatten. Avslutade dagen med flyttpackning in i det sista. Bästa dagen!