Mamá Sarita

Mitt nyårslöfte var att flytta närmare min familj. Eftersom jag alltid håller mina nyårslöften(jag är inte ironisk nu) så tog Adri och jag en tripp till Härnösand i förra veckan för att checka läget. Jag börjar nu inse att jag föredrar småstad framför storstad och finner det inte längre motbjudande att flytta hem till Norrland, tvärtom. Tanken på att köpa lägenhet i Härnösand, en 3a för sisådär 150000kr känns helt ok. Men framför allt så lockar det att bo nära min pappa. Åsså lillebror som inte är så liten längre, min stiliga 18åriga don juan a.k.a Filip.

Nu håller jag på att tajma in lägenhet med förkoleplats vilket inte är det enklast. Har vi oflyt flyttar vi inte förrän till sommarn.  Sörjer min fina lägenhet i Linkan och kompisar i Linkan men ensamstående Sarita behöver familj som kan sitta barnvakt om jag ska kunna ha någon typ av liv bortsett från att vara mamma.

Den långa tågresan med Adriano gick galant. Vi lekte, åt, kollade på film, gick runt i tåget, lekte, kollade på en till film och sov.






Framme i Härnösand.



Världens finaste som älskar sin nya jacka.



Ibland går mamma lite för långt fram...



Fikar med stans flashigaste politiker Fred Nilsson och hans son Pinne Filip.



Pilla roligare än att äta.



Å nej, är du en sån mamma, sa min lillebror. Ja, det är jag, svarade jag stolt.

På äventyrshuset Technichus, sjukt kul!




Adrianos livvakt, morbror Filip.


Hejdå fina Morfar, vi kommer snart tillbaka!

Där jag växte upp hade vi alltid en stor snöhög i slutet på vår gata där mina syskon och jag grävde snökojjor och tunnlar, hur kul som helst. Idag försökte Adriano med sin gröna plastspade på sig samma sak men kom inte riktigt lika långt som mina syskon och jag. Nåväl, alla börjar vi nånstans...

These photos are dedicated to my brother-in-law Markie. Today Adriano was so bored I let him have some fun cleaing the house - again.

GOD JUL allihopa!

Jag har visserligen fått min nya jobbarkompis(datorn) med posten idag som följer med på julsemestern men bloggen brukar desvärre bli lidande under mina lediga dagar. Kan ni tänka er att jag beställde datorn kl 14.59 igår och hade den kl 15.30 idag i min hand. OCH i paketet ligger överest en liten Haribo godispåse. Adriano och jag delade på paketinnehållet. Han tog påsen och jag fick nöja mig med datorn...

Ser fram emot mycket kärlek och mat med fina släkten i Göteborgstrakten och massor av löppass med Cissi. Länge sedan senast långpasset nu men Cissi är ju inte den som är den.

Min grabb har fattat grejjen nu. Från och med några dagar vill han varken sitta längst fram i bussen och låtsasköra längre eller ge mamma en hejdå puss på dagis. Jag är övertygad som att allt detta är bussens baksätens fel.

Längst bak i bussen sitter coolingarna, de som är ballast och snyggast (jag sitter naturligtsvis med). Längst bak i bussen ser man ner på de andra. Barnen som sitter där har börjat tro på sin tjatande mamma om att de är sötast och bäst i hela världen. Här förvandlas små söta barn till mobbare och här drar pojkarna flickorna framför i håret. Bussens baksäten omvandlar sakta men säkert barn till känslokalla och stöddiga små vuxna.

Måste börja sitta i mitten av bussen istället så hejdå pussen kommer tillbaka. Vill inte att min bebis grabb ska växa upp, inte än iallafall...

Nu ska grabben få lära sig att hänga upp sina kläder själv och bli konstnär. Har letat efter en fin klädhängare att ha i hallen till Adriano i flera veckor och hittade denna fina hylla på Blocket.se idag, tillsammans med målarstaffliet som jag var nära att köpa på Toys R Us häromdagen. Får se om Adri blir lika glad som jag.

Adri härmar mig till och från mest hela tiden här hemma. Idag gick han från glad lek till armarna i kors, sur blick och ett "Jag äj ajj på dig mamma". Surpuppan försöka gömma sig i badrummet men mamman är inte sen med kameran. rätt underhållande utvecklingsfas detta om jag får säga det själv.

Adriano har idag fått en bänk/bord så han kan sitta och måla och måla och måla. Vi var på Toy r Us idag och han fick välja vad han ville men ville inget ha  - tänk att han redan har allt han vill :) Jag letar fortfarande för det ultimata staffliet under tusenlappen. Ser någon det kan ni väl hojta till.

Stackars kille lev uppdragen ur sängen kl 6.10 i måndags av sin ömma moder. Halvsovandes tog vi bussen till förskolan för Luciafirande och vi sjöng högt Lussesångarna i bussen innan så vår lättroade chaufför nästan körde av vägen. Väl i luciatåget ville Adriano varken sjunga eller vara med de andra utan mammas knä var mycket mer attraktivt. Nästa år kanske han tycker det är kul iaf. Man ska ju hålla på traditionerna stenhårt vare sig barnen vill eller inte.

Resan drar ihop sig och imorgon flyger jag iväg till mitt Spanien och älskade Madrid. Jag var tillräckligt svag för att komma överens om att gå ut på lördagskvällen till Pacha, ett av Rebeckas och mitt häng i Madridnatten för 6 år sedan. Så gammal är, 6 år sedan! Rebeckas gamla rumskompis jobbar fortfarande som "killen med listan" på Pacha och vi betalar såklart inte vårt första inträde nu på lördag heller. V.I.P coming through var det för 6 år sedan, får se hur det blir nu med två gamla damer som knappt orkar med högklackat.

Äsch vad jag älskar mitt liv som mamma, total och konstant bekräftelse från världens finaste varelse. Adriano snackar som bara den nu och börjar bli bossen i huset. Tre hela dyna utan honom, tråkigt men ändå skönt så jag får sakna honom lite. Jag får passa på och lägga mig nu när han ännu inte hunnit vakna och krypa in till stora sängen, hans favvoplats. Tänk, mitt Madrid...Denna gång ska jag uppleva det till fots och försöka springa både fredag och lördag. Nos vemos a proxima semaña si es que regreso pues...

Idag åt Adriano & jag kärleksplättar till middag. Adri lagade slimeplättar och jag pannkaksplättar. Mina var godast. Som jag längtat att få inviga min nya plättlagg (ja, man gläds åt de små sakerna i livet numera..) och idag slog vi slag i saken. Adriano åt 7st, jag minst lika många. T o m traktorn fick smaka en bit som säkert ligger kvar inuti. Resten blir frukost imorrn. Både gott och nyttigt. Hmm.

I somras tog jag storkusinerna Adriano & Tilda för en all-inclusive heldag på Liseberg. När vi nu var nere i Göteborg förra helgen i halvtid var det dags igen. Ingen heldag hanns med men iallafall helkväll med den vackra julbelysningen och julshowerna på Jul på Liseberg. De är så roligt och förvånansvärt lätt att ha med de båda på ställen, mycket tack vare Tilda som håller koll både på sig själv och Adriano :)