Mamá Sarita

Två dagar i PIPPI-landet i Vimmerby med Adri och Edith.

Emil, Karlsson, Pippi och Mattis heter några av Adrianos nya kompisar. A passade på att säga till tant Bock på skarpen när hon slagit och varit otrevlig mot Karlsson. Hon fick precis som alla andra barn be om ursäkt under tvång.

Nu Göteborg i dagarna tre.

Dags att ta mig i kragen med bloggen. Ett år i Norrland och jag började genast glida runt och göra ingenting så fort jag flyttade hit, inte ens blogga. Detta är visserligen en modifierad sanning men anledningen har varit att min uppkoppling försvunnit så fort jag försökt ladda upp en bild. Till slut ger man sig. Men nu är det slut.

Vad har då hänt sen sist?


Hösten och våren har präglats mycket av min älskade farfar Yngves bortgång. Aldrig tidigare har jag mött sådan sorg men också enorm kärlek i att kunna vara tillsammans med andra i sorgen. Det är hemskt med nödvändigt att inse att döden är en del av livet, något jag först fick inse vid 29 års ålder.



Jag har fyllt jämt och är nu 30 år ung. En alldeles perfekt ålder om jag får säga det själv. Jag är fortfarande lika cool och har lika lite/mycket självdistans som tidigare. Även ironin lever kvar.




I förrgår sprang jag mitt livs andra marathon, Stockholm Jubileumsmarathon 100 år efter OS-maran 1912. Mäktigt lopp, underbart kul, ont men framför allt vilket privlilegium att få ha en sån frisk kropp att kunna genomföra det. Det roligaste loppet jag sprungit som dessutom sprangs vid min svägerska Cissis sida. Sprang och småpratade och (nästan) bara njöt, de första 25km iallafall. I november väntar ett av mitt livs största projekt, New York Marathon. Ni skulle bara våga smitta mig med magsjuka innan!





I vardagen är det bästa fyraåringen Adriano, löpning samt 1½ jobb som dominerar. Trivs oförskämt bra på jobbet och hittar (med viss hjälp från pappa & lillebror) även tid för löpning. Adri lever just nu loppan i Peru med sin sugardaddy (bokstavligen) och vill inte komma hem igen.

Så oanträffbar som jag varit de senaste två veckorna har jag nog nästan aldrig varit. Långa arbetsdagar har resulterat i att jag kommit bra in i det nya jobbet och idag var själv utan mina två säkerhetslinjer. Jobbade bättre och snabbare än någon annan dag. Så jobbar jag. Det blir ganska bra det här om jag får säga det själv. Är så glad över att jag sökte och fick detta jobb!

Igår fylldes min tomma lägenhet av en storhandling mat samt nya Polarnkläder som kommit med posten. Rea såklart, på po.p alltså. Så jobbar jag.


Fortfarande blåslagen efter helgens bravader i Stockholm. Älskade syster Minna fick sin möhippa med många glada kompisar kring henne och Pole Dancingen stod bakom många, många blåmärken på alla möjliga ställen. Tänk att hon fick måla en nakenmodell, ni vet PÅ en nakenmodell. Lägger inte ut kort på det dock.

Sprang en mil igår igen, skittufft men det går och det gör inte alls ont nu. Nu är det bara att träna upp sig igen inför höstens alla lopp, redan anmäld till tre(!) stycken. Så jobbar jag.

Tar fram datorn hemma var tredje dag. Så jobbar jag. Började nytt jobb i måndags och lyxtid med Adriano på eftermiddagar & kvällar.

Fick nycklarna till lägenheten igår. Adriano och jag var och kollade - vi hoppade runt och han ropade "jag älskar mitt nya hus, jag älskar Härnösand!". Funkar bra med andra ord.

Sprang en mil utan problem i förrgår.

Livet leker.

Nämen ser man på! Min första bloggtävling ser ni HÄR! Man kan vinna olika väggdekorer som jag säljer via tradera.  Jag är däremot alltför lat att ha tävlingar själv här på bloggen...

Mitt sinne befinner mig just nu på våning 1 av 5 på en uteställe i Edinburgh och kramas i ring och sjunger högt med mina tjejkompisar "Cause you're amazing, just the way you are..". Klubben för invärtes beundran tror jag de kallade oss med trånande blickar.

Ibland är det nästa skrämmande hur låg nivå på allmänbildning jag har. I fredags tog de tjejkompisar som jag pluggat med i Linkan sig till Skavsta för att åka på vår första utlandssemester tillsammans. Lina & karin hade planerat resan och hållit resmålet hemligt hela vägen fram till i fredags morgon då Lina avslöjade att planet vi strax skulle boarda skulle till Edinburgh. Nice, tänker jag och blev ännu gladare överraskad när någon berättar för mig att det ligger i Skottland. Ja, ett till land på min lista tänker jag... Kanske borde börja plugga igen. Har inte under tre dagar i Edinburgh lärt mig uttala namnet korrekt heller. Äsch.




På plats har vi det riktigt bra hela helgen. Trots vårt någotsånär blygsamma budget på 2400kr för flyg&hotell hade tjejerna bokat in oss på ****- hotell med gym och pool. Grymt!! Såklart joggade jag både på bandet och imorse utomhus och bubblade flera gånger. Nog hann vi med lite shopping, pubbesök med pints, typisk engelsk frukost, sightseeing, afternoon tee och spökvandring med. Edinburgh som stad är riktigt speciell, lite som en spökstad. Inte en enda otrevlig männsika träffade vi på, helt otroligt! Köpte till slut ingen kilt utan lämnar det till skottarna med säckpipa på Royal Mile.





Jag får för ovanlighetens skull den briljanta idén att beställa in Jägermeister.
Jag skyller på att jag är min brors syster.



Dansande brudar a la 3.30 a.m.





Frukost!

Toast med baked beans och ost. Sjukt gott!




Kille med säckpipa och kilt i mitten.


Utanför slottet.


Afternoon Tea.





Spökvandring kl 22-23.30 lördag kväll. Kan tillägga att jag & Bella höll handen...




Adam Smith.



SISTA pinten!



På väg hem...




Home sweet home. Finns inget som mitt älskade Sverige även om Edinburgh var grymt. Åker nog tillbaka dit en dag och stannar lite längre :)

Cuanto echo de menos mi linda España! Hace ya mas de seis años que no voy para allá. Jamas pensé que iba a tardar tanto en volver pero a veces la vida sale un poco diferente a lo que una piensa. Me imagino que los tres dias que pasaremos alli se revivirán muuuuchos recuerdos. S**t vad jag längtar!

Jag såg på en kompis blogg nu att man kunde vinna biljetter till UnderBARA barnmässan i Stockholm nästa helg. Förra året tog jag med min gravida syster dit som fortfarande var i förnekelsestadiet och inte tyckte det var vidare roligt när jag shoppade loss. I år däremot blir hon säkert värre än mig då 9 månaders Edith gjort att hon mjuknat lite.

Här kan ni tävla om ni vill vinna biljetter till mässan 8-10oktober i Stockholm.