Sverige-Portugal

Sällan sällan sitter jag vid en dator hemma och lattjar. Med 10min kvar till nästa tågbyte passar jag på att sprida min glädje över att få se Sverige möte Portugal 19 november på Friends Arena.
 
För övrigt har jag resestopp på mig själv från och med söndag kväll fram till 22 december, bortsett från fotbollen då. Resandet och familj och vänner i all ära men jag längtar alltid hem, och blir stressad så fort jag sätter min fot i lägenhet och räknar timmarna eller dagarna till jag har inplanerat nästa resa, när jag ska hinna städa, laga mat, handla, jobba, vika tvätten, baka pepparkakor och känna mig lugn med Adri.
 
Men, som sagt, detta gäller från och med söndag. Var hemma och vände i Härnösand nyss i ca 40 timmar och i helgen vankas SMÖF, Ölfestival i Söderbärke med Carlo.
 
 

Mitt guld fyller 6 år!

Det bästa jag gjort i livet fyller sex år idag. Som vi längtat och pratat om detta i säkert ett halvår. När jag insåg att vi skulle vara helt själva på morgonen kom prestationsångesten fram, vilket resulterade i ett tiotal paket och daimtårtefrukost. Adriano var överlycklig och nöjd. Bäst var Batmanlego från farmor Linea och faster Lisa!

De hade sjungit för adri i skolan idag och han hade berättat för alla om sin födelsedag. Glad sexåring, check.
! Imorgon kommer grattisannonsen i tidningen, garanterat populärt. Grabben vill ju bli politiker när han blir stor av två anledningar; framför allt att få vara med i tidningen och att få bestämma.






Italien i bilder

En vän till familjen lånade ut sin fina lägenhet i gamla delen av Martina Franca till oss över helgen. Pappa Martino visade varje sten och kyrka i staden som är byggd med kalksten och lava som gator. Till min stora glädje väller det av ostaffärer, till och med i kattform!Hann även med en sväng till havet och dopp i 25gradigt saltvatten. Såklart träffar vi tre svenskar som också hittat till stranden trots stt säsongen är över. Någon frågade mig om vi i Sverige känner varandra allihopa eftersom vi är så få (...), och nästan så är det ju iallafall..

Bröllop i Martina Franca

Mitt första, feta, italienska bröllop avklarat i vackra Martina Franca i södra Italien. Har nu träffat och bekantat mig med tjocka släkten på diverse språk, saliga blandningar mellan italienska, spanska och engelska. Carlo var knappt tolk alls utan på nåt höger funkade det för det mesta ändå. Bröllop i Italien går enligt min ynka erfarenhet ut på att äta och mingla så mycket som möjligt. Ceremonin i kyrkan var lång, högljudd och traditionsbunden men diverse välsignelser och jippon. Talen som hölls var på max en minut i samband med vigseln och visst saknade jag här det varma, personliga som tal och uppträdanden på svenska bröllop så ofta innehåller. Vi firar mer själva paret än har en fest som paret bjudit in till, stor skillnad. Dansen började vid 16 snåret och personalen fick springa runt och hämta tillbaka oss alla som inte satt vid bordet när huvudrätterna började. Efterrättsbuffen var inte av denna värld, helt fantastisk! Partydans i vanlig stil och hemgång vid 22 tiden, det ni! Börjas det vid 11 så håller italienarna inte lika länge heller.

Bilder kommer ikväll.



RSS 2.0