En tjejs mil
Tjejmilen är alltid det tråkigaste och jobbigaste loppet på året. Bansträckningen är trist med flera uppförsbackar och lite folk samt distansen är min värsta. På 10km hinner du i princip bara komma igång, men under tiden ska du även ge allt redan från början med skyhög puls.
Ändå springer jag. Varför? Jo, loppet brukar så lämpligen sammanfalla med en tjejhelg där jag får träffa flera kompisar som bor långt från Härnösand. Dessutom är det ju det enda loppet som jag faktiskt kvalar in till elitgruppen
Imorrn ser det ut att vänta 24 grader och sol. Inga 50min då, snarare 53. Sprang på 49 på träning för någon vecka sedan men det var utan utförsbackar och perfekt väder.
Kände på benen idag men en liten runda och 5.15min/km tempo kändes snabbt. Ojdå...
