Väntar med spänning
Om exakt 18 timmar smäller det. Lika bra att erkänna, jag ger upp.
För nästan precis 8 år sedan lärde jag känna en kille i Linköping. Latinoradarn trodde att han var spansk men det visade sig vara en italienare. Vi dejtade i två månader tills det var dags att bege oss iväg till andra länder, både han och jag.
Åtta år senare, för 1,5 månad sedan ses vi igen, bara sådär. Allt var som förut fast ändå så mycket bättre. Imorrn kommer han hit och ett "tänk om" ska appliceras i verkligheten.
Mitt beteende att ta stora risker och försätta mig i lite extra komplicerade situationer kommer nog aldrig någonsin att ändras, det sitter i ryggmärgen. Samtidigt är det detta som har tagit mig hit där jag är idag, nöjd med livet precis som jag vill leva det (med utrymme för mindre detaljjusteringar). Men.... kanske är gräset grönare på andra sidan detta fina hollywoodgräs som jag så omsorgsfullt byggt upp ett vackert staket kring...?
Mitt beteende att ta stora risker och försätta mig i lite extra komplicerade situationer kommer nog aldrig någonsin att ändras, det sitter i ryggmärgen. Samtidigt är det detta som har tagit mig hit där jag är idag, nöjd med livet precis som jag vill leva det (med utrymme för mindre detaljjusteringar). Men.... kanske är gräset grönare på andra sidan detta fina hollywoodgräs som jag så omsorgsfullt byggt upp ett vackert staket kring...?
Kommentarer
Trackback
