Mamá Sarita

Hemma på svensk mark igen. Skönt att alla förstår mig och att jag förstår vad folk säger. Samtidigt är det väldans tyst här, nu sover visserligen Adri men ändå.

 

Med tre timmars total sömn i bagaget är jag ändå inte trött. Vägrar tro att det har med mitt dagens gedigna kaffedrickande utan nånting helt annat. Bara att börja räkna ner till nästa gång...