Mamá Sarita

På svensk mark och hemma i Härnösand om några timmar. Blandade känslor som finns inom mig just nu rörande allt möjligt. New York som stad är jag färdig med, det blev vi nog rätt snabbt. Saknar det ändå, det bekymmerslösa fria om än för några dagar. Är besviken över att vi aldrig lyckades komma in i känslan "New Yoooork, baby" när vi var där då glädjen massakerades alldeles för snabbt.

 

När jag var ca 15 år lärde jag mig den hårda vägen att det inte lönar sig att ha osäkra höga förväntningar. Trodde jag hade safeat ut detta men icke. Kommer aldrig ta något för givet igen vilket känns extremt tråkigt. Ju äldre jag blir, dessto lägre förväntningar lär jag mig ha och dessto mindre litar jag på folk och vad de säger. Borde det inte vara tvärt om?

 

Idag börjar livet efter New York. Let the games begin!