Krigsstigen
Vad hände med lugnet, ni vet det där som började infinna sig här för ungefär ett år sen? De där jämna, eller i princip obefintliga humörsvängningarna?
Vad hände med den positiva synen på livet?
Vad hände med " allt ordnar sig ju alltid för dig, Sara"?
Det går bra nu- lät det då.
Besvikelsen gnager sönder mig inifrån och det är svårt att hejda, svårt att komma till ett avslut. Hur hitta vägen bort från krigsstigen och framåt igen? Jag veeet varför men kan inte ta mig ur det. J-vla New York, New Yooork!
Kommentarer
Trackback
