Mamá Sarita

Igår fredag spenderade jag hela dagen på ett urvalsseminarie för tjänst jag sökt i Härnösand. Individuella uppgifter, gruppuppgifter, kunskapstest och invidiuell intervju på slutet. Tjänsten verkar riktigt intressant men dagen igår var riktigt tuff. Aldrig någonsin har jag som person blivit så granskad och utvärderad som igår. Flera av de som jag med förväntade oss ett större antal deltagare men vi var fem stycken som utvärderades i sju timmar av fyra personer. Att skriva en lista på sina negativa sidor, de som man tror att andra tycker att man kan förbättra var riktigt utelämnande. I efterhand så funderar jag varför jag var så läskigt ärlig och inte sparade på krutet? Att utvärderas utifrån ditt beteende i en liten grupp om fem personer är säkert ett bra sätt men många agerar väl olika och tar olika roller i tillsammans med olika männsikor? Jag är iallafall en av dem som är så, anpassar mig till gruppen och är ledare om det behövs, men inte nödvändigtsvis. Är det bra eller är det dåligt?

Min hjärta gick på tomgång igår eftermiddag och konstigt nog var även kroppen helt slut. Det som lugnade mig både innan, under och efter urvalsseminariet var att jag inte behöver jobbet, även om det skulle vara lärorikt och passa mig väldigt bra. Vi får vänta och se.