Mamá Sarita

Flyttlådorna är nästan alla uppackade nu. Sliter med att få lägenheten fin och fixad på eftermiddagarna efter jobbet och det är hard work. Men roligt. Lillebror är hos mig var och varannan dag så jag aldrig behöver känna mig ensam. Två och en halv vecka utan Adriano känns. Tyst och lugnt, med andra ord trist. Han saknar mig inte nåt speciellt vilket känns grymt att veta. Jag saknar däremot att bli väckt på morgonen, mitt i natten, vara ute och leka, alla sköna samtal. Hade Adriabstinens häromdagen och då ställde Filip upp på att bli skjutsad runt i kundvagnen på Ikea i över en timme. Det är syskonkärlek, det!