Tack Mormor för änglarna
I fredags fick jag ett brev av min mormor Ingrid som innehöll ett kort med änglar där hon skrev och önskade att de skulle vaka över oss.
Igår körde Gabriella och jag på en 90 väg i skogen och helt plötsligt ser hon en stor älgko som hoppar upp på vägen på min sida och hon skriker "ÄÄÄLG!". Jag skriker, hon skriker, jag skriker igen och i våra huvuden tänker vi båda att detta är vår sista stund i livet. Mycket snabbt fattar jag beslutet att inte försöka broma eftersom det var minusgrader och is på vägen utan tryckte gasen i botten. På nåt underligt sätt hann vi förbioch klyckades undvika att älgen stormade in i bilen och den måste ha sprungit precis bakom pch över på andra sidan. Jag såg ögat på den på någon meters avstånd, såg så mäkttig och dum (!) ut.
Efteråt sa vi båda att någon där uppe var på vår sida. Änglavakt?
vs.
