Mamá Sarita

Igår var tanken att jag skulle ge mig ut på ett långpass. Jag blir så lätt uttråkad när jag springer och tycker det är riktigt tråkigt att springa samma runda två varv. I brist på springbara löpspår i Linkan sprang jag igår upp till Ryd och sprang förbi alla de fyra lägenheter jag bott i där. Första lägenheten som jag delade med två psykon killar varav den ene blev kär i mig efter några dagar och den andra enbart ville kommunicera vid messenger.I min första egna lägenhet, en etta,  bodde jag granne med de flesta av mina kompisar i "studentryd". I tvåan blev Adriano till och i trean spenderade han sina två första år.

Ipoden spelade nostalgimusik och jag gick igenom halva mitt liv i huvudet under 1,5timme. Vissa låtar framkallar så starka känslor och är förknippade med minnen jag aldrig hoppas jag glömmer. "You got what I want" av systrarna Graaf får mig att minnas när min syster Magda flög till Peru och vi inte hade setts på 6 månader. Vi skrek och sprang mot varandra med öppna famnar och glädjetårarna sprutade. "Un estate italiana" går mig att tänka på dels fotbolls VM 1990 och andra året i Linköping. "Almeno Stavolta" skriker Ulli i Florens. Backstreet Boys "Everybody" var introlåten till Vibackeskolans cabaré 1998 där jag var med bland dansarna. Jag startade och lade ner min danskarriär på en och samma gång och ägnade mig istället åt idoldyrkan, något som jag var grymt grym på. Lara Fabians "I will love again" lyssnade jag på sommaren 1999 i min walkman på väg till mitt sommarjobb på McDonalds. Antar att jag försökte komma över nån kille med tanke på titeln. "Devuelveme la vida" av Malu och Antonio Orozco för mig tillbaka till min Spanien och la habitación azul en la casa de Luzma.