Mamá Sarita

Det är inte varje dag man får resa tillbaka till barndomen. Eller jo, nån gång i veckan iallafall. Det var jättelänge sedan jag såg Karlsson på taket och har säkert inte sett det fler än en gång men det har det blivit ändring på nu. Klassiska barnfilmer som Ronja Rövardotter och Bröderna Lejönhjärta i all ära, men borde de inte benämnas skräckisar istället? Tacka vet jag fina, oskyldiga historier som Karlsson på taket. En lagom tjock man i sina bästa år som manipulerar Lillebror och ljuger som stryk. Detta, kära vän,är ett arv att föra vidare och visa sin lille tvååring.