Göteborgsvarvet 2010

I år blev det en mycket speciellt och mycket roligt Göteborgsvarv, iallafall för mig. När vi väl kom till Göteborg började det rycka i pappa Freds gamla löparben och han bestämde sig för att ge varvet en chans. Detta trots att han knappt kunnat träna alls under våren pga sjukdom & skador. Jag hade planerat att ha loppet som ett sista längre träningspass inför maran oc siktade inte längre på någon tid - enbart att ha så roligt som möjligt och se till att min far kom i mål helskinnad.

Pappa, lillebror Filip, Adriano och jag begav oss till Frölunda Borg rätt tidigt för att hinna med lite shopping och bra lunch innan. Lite för mycket shopping bidrog till att lunchen fick bestå av en liten fralla och 3 ostskivor för min del. Pappa skippade lunchen helt. Det var ju ändå bara +26 och stekande sol så varför beöva lite extra energi?



Väl innan start kommer nästa familjelöpare, Cissi, men min storebror Johannes och Tilda. Jag lämnar över Adriano och vi kilar mot startfållan.



Pappa sa innan han startade att var nöjd om han klarade 5km men att hans mål var att kunna springa 10km utan att gå sönder. Vi började i mitt planerade marathontempo, ca 6min/km vilket är som att småjogga för mig men att snabbjogga för för 59årige far. Han var den enda som envisades med att ha en vindjacka på sig i denna hetta. Nån stans runt 10km lyckades jag övertala honom att hålla den åt honom istället.

Älvsborgsbron efter ca 6 km. Still going strong.



Halva Göteborgsvarvet avklarat!!!
En glad Fred fortsätter springa efter 10524 meter!



Jag hittar några som står med Sosse-ballonger och frågar om jag får en. Springer ikapp pappa som får springa med den en bit - Står ju ändå högst på sossarnas kommunalrådslista i höst.



Efter 12 km saktar vi ner och börjar gå. Pappa är anfådd och rädd att kroppen ska brista men ger inte upp. Går hela vägen till Götaälvsbron och upp för den. På vägen upp för bron går många , och vi går om 40av dem innan vi börjar springa igen. Nu gäller Avenyn! Jag påminner pappa om att det är nu det händer, det är nu vi ska njuta, njuta av stämningen, av att vi kan springa varvet. Han ger mig ett litet leende vid Poseidon... Själv är jag inte det minsta trött men som sagt, detta var lugnare än ett lugnt långpass för mig ;)



Vi går lite till innan vi kör sista och springer igen vid 19km. Nu räknar jag ner i procent hur mycket det är kvar av varvet och vi ser människor som sitter/ligger längs banan och tvingats bryta, men vi är inte två av dem!! Jag börjar nu agera pigg fotograf och folk tittar underligt på mig och undrar varför jag inte är trött. Folk hejjar på och efter 20km skylten ger pappa järnet. När man kommet illbaka in i slottsskogen är det lite uppför men folk står och hejjar på som bara den, riktigt peppande.











Lite trött.





Glad pappa med 500m kvar!




Jag vill också va me på bild ju..










Till slut tränger sig pappa in i mål precis före mig, men vi hamnar ändå på samma tid: 2,38,38 tim. Grymt jobbat pappa! Aldrig mer Göteborgsvarvet i så här dåligt skick, nästa år blir det ännu roligare!

Kommentarer
Postat av: Cecilia

Whiiiii, en vecka kvar.....

2010-05-29 @ 11:21:40
URL: http://cillenl.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0