Mamá Sarita

Trots att det var mulet och regnade imorse bestämde jag mig för att lite vatten inte skulle få stoppa mitt långpass. Funderade på vart jag skulle springa, och enklast är alltid om man springer åt ett håll och sedan måste vända tillbaka och springa lika långt, då har man inget val ifall man blir lat på vägen. Här utanför Linköping finns det ett jättmysigt ställe som heter Berg vid sjön Roxen. De har slussar där som används filitig på sommaren och det finns även en liten badstrand och djur. Förra sommaren var vi där var och varannan dag och jag konstaterade då att de var ca 12km enkel väg. Idag sprang jag hela vägen dit och ner till badstranden och tillbaka hem. Precis när jag vänt tillbaka kommer spöregnet och öser ner över mig. Jag blir dyngvåt på två sekunder, sådär så det blir små fontäner mellan tårna vid varje löpsteg och det droppar om kepsen. Jag njuter, höjer volymen på musiken och sjunger, nästan skriker med i musiken. Lyckan är total.



Efter 2 timmar och 21 minuter kommer jag hem. Inte en millimeter på min löparoutfit är torr och jag river genast av mig allt, tar mjukiskläder på mig, öppnar en Gainomax och lägger mig på golvet. Den här maran ska nog övervinnas ändå...

24,01km
2:21:46 timmar
Fart: 5:54min/km



Svettas som pappa Fred.