Mamá Sarita

Nu är jag less på att äta. Kolhydratladdning som måste är inget roligt, helst ska det vara förbjudet. Pringelsburken står fortfarande på köksbordet, har bara norpat några små chips. Nu ska jag ha en tidig kväll och inser att jag inte kan göra mer. Jag börjar få ont i hela kroppen och det är nog lika bra att jag försöker sluta tänka på det. Värre är det för Cissi som dragit på sig en förkylning som vi hoppas går över tills på lördag. Allt detta slit och träning måste bara ge resultat. Ja, ja, vägen är också en del av resan men målet, dvs marathon är för mig det viktigaste.

Som ni ser är marathon det enda jag tänker idag med...