Mamá Sarita

Jag är inte den som är den, det vet mina tjejkompisar väl. Häromdagen varnade jag Bella för att banga inför dagens lunchlöpning och mycket riktigt gjorde hon det inte heller. I ca -15 grader tog vi på oss trippla lager kläder och gav oss ut för en runda runt den vackra Stångåns vinterlandskap. Solen sken, helt vindstilla och isen börjar lägga sig, man riktigt hör hur vattnet kämpar emot. Till vår förvåning mötte vi bara två andra löpare på hela rundan, denna runda som man en höstdag samma tid möter minst 15st andra på.

Sprang samma runda igår, då i blygsamma -8. Det känns i vaderna att underlaget är nytt, ungefär som skumpig asfalt. Pulsen är lika hög trots lugnare tempo och arbetar istället mot kylan. Igår hade jag 161 i medelpuls med 5:19min/km i tempo och idag 160 i puls på 5:43min/km, vilken skillnad på samma ansträngningsnivå!

Igår i -8 grader:

Sträcka: 6,81km
Tid: 36:17min
Tempo: 5:19min/km
Medelpuls:161

Idag i -15 grader:

Sträcka: 6,79km
Tid: 38:55min
Tempo: 5:43min/km
Medelpuls:160