Trubbel

Jag levde lycklig här med dig och mina katter
ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst.

Försonad med min karaktär, för jag har aldrig
kunnat säga nej till någonting som helst.

Och aldrig nekat mig det ena eller andra,
och levat livet, tills jag krossades en dag.

Jag går omkring i mitt pompeji, bland ruiner
och jag trampar runt i resterna utav vårt liv

Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner
och aldrig skall du bli en annans tidsfördriv!

Nej, åt det gamla skall vi binda vackra kransar
och ta vårt liv och mina katter som de är.

Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransar;
Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0